Efter att ha provat ett antal olika antenner för portabeltbruk har jag fastnat för olika former av ”Randomwire-antenner”, dessa är smidiga att ta med och montera upp även på platser där antenner annars är svåra att montera. Eftersom en randomwire-antenn/”end-fed dipol” har en mycket hög matningsimpedans(ibland ett par tusen ohm) behöver man ta ner denna för att närma sig 50ohm, med tex en 9:1 UnUn. Just denna är byggt på en Amidon T200-2 efter VK6YSF’s beskrivning. Mot en konstlast kopplad på 9:1 UnUn på 500ohm ligger SWR på under 2:1 från 40m-bandet uppåt, det vill säga att transformeringen ligger nära 9:1 över hela bandet, över 40m. Mätvärdena är snarlika de VK6YSF fått fram, vilket förmodligen betyder att förlusterna också är snarlika, under -1dB från 7MHz till 28MHz(på 80m är förlusterna dock över -3dB).
Antennsladden är cirka 20m och motvikten ungefär 5m lång. Ett svep med antennanalysinstrumentet visar att SWR är förvånansvärt låg på flera band, 80m, 20m, 17m, 15m samt 12m. 40m hamnar dock långt utanför, men det är möjligt att en antenntuner skulle klara av att hantera detta. Antennensladden var inte heller optimalt monterad vid försöket, vikt som ett V över en höjd på 4m.