Klubben bildades 1958, med namnet DX-Club Lundensis (DXCL). De första fem årens huvudsakliga verksamhet var BCDX-ing, d.v.s. att lyssna på rundradiostationer från när och fjärran. Efterhand svängde intresset över allt mer mot amatörradio. I början av 60-talet anordnade klubben teknik- och telegrafikurser för amatörradiocertifikat och 1965 bytte klubben namn till Ham-Club Lundensis (HCL). År 1970 skaffade HCL en egen klubbsignal, SK7CE.
Del 1; DX-Club Lundensis (DXCL) historia från bildandet 1958 fram till verksamhetsförändringen 1965 då amatörradiointresset tog över och klubbnamnet ändrades till Ham-Club Lundensis (HCL).
Vad betyder DX?
DX i klubbnamnet DX-Club Lundensis är en förkortning för ”distance” eller på svenska ”avstånd” Förkortningen används internationellt vid morsetelegrafering över radio. DX-are är den person som med hjälp av en radiomottagare lyssnar till avlägsna rundradiostationer från främmande länder. Man lär sig språk, lyssnar på exotisk musik, intresserar sig för andra folks seder och bruk, brevväxlar med likasinnade o s v. Som DX-are skriver man till radiostationerna, om hur programmen hörts, vem man är och berättar kanske lite om sina andra intressen. Stationen tackar med ett verifikationskort eller QSL-kort som det kallas på radiospråk. Många DX-are samlar QSL-kort från så många stationer och länder som möjligt. Ungefär som andra samlar frimärken eller vykort. DX-ing är en hobby som i sin enklaste form inte kräver mer än en helt vanlig radiomottagare, penna och papper.
Förord
Från mitten av 60-talet fram till 1971 förvarades klubbarkivet i en olåst skrubb i trapphuset till klubblokalen på Lilla Fiskaregatan 1A i Lund. I samband med flyttning till utställningsvillan (även kallad motorklubben) på Linero höll det på att gå galet. -Vad ska vi göra med skräpet i skrubben? -Släng möget, de e inget å spara! Någon blev dock nyfiken och säckarna med ”möget” fick följa med till Linero. Där hamnade de åter i en skrubb och ingen verkade vara överdrivet intresserad av innehållet. Något år senare, blev det åter dags att flytta, nu till Linero boställe, bara några hundra meter söderut. Klubbens gamla papper hade blivit ”roliga att läsa” hette det, och skulle därför sparas. I mars 1981 utsågs undertecknad till arkivansvarig i Ham-Club Lundensis. Materialet grovsorterades, buntades och en summarisk arkivförteckning upprättades. Klubben var vid tidpunkten utan lokal och tillhörigheterna fick magasineras hemma hos medlemmarna. Tre år senare löstes förvaringsproblemet temporärt genom att ett källarutrymme under Cinema biografen fick disponeras. Inventarier såsom skrymmande möbler, soffor, radiobordet och diverse radioutrustning, antenner och koaxialkablar samlades ihop och flyttades dit. I mitten av 80-talet skulle källaren saneras efter en vattenläcka och inventarierna fick åter igen delas ut på
medlemmarna.
Vid uppordning av dokumenten väcktes undertecknads intresse att söka fästa klubbens tillkomst och historia på pränt. Flera av de forna medlemmarna från 50- och 60-talen spårades upp och intervjuades. En del av dem blev nostalgiska och delade med sig av eget material från klubbens glansdagar, några urbleka
nummer av de gamla spritstencilerade klubbtidningarna dök upp. Även protokoll och andra handlingar från Lunds Ungdomsstyrelse som fanns bevarade på Lunds Stadsarkiv har varit till hjälp för att tidsbestämma vissa större händelser. Första utkastet till klubbens historia blev klart i mars 1994, efter åtskilliga timmars arbete.
Stundtals något drygt men ändå väldigt intressant och givande så här i efterhand. Mitt förslag var att vi skulle ordna upp och deponera klubbarkivet hos Skånes Arkivförbund. Av olika anledningar blev projektet tyvärr aldrig slutfört. Engagemanget från de övriga i styrelsen blev också allt svagare med tiden och projektet rann ut i sanden som mycket annat ofta gör inom den ideella föreningsvärlden där insatserna primärt styrs av tillgången på fritid, arbetsglädje och inspiration. Ingen av klubbens dåvarande medlemmar hade varit med på 60-talet och utan dessa naturliga kopplingar till det som tilldrog sig för 40 år sedan tynade intresset slutligen bort. Hur som helst första delen som täcker tillkomsten fram tills klubben byter inriktning till amatörradio blev slutförd och presenteras här.
/Bengt SM7EQL
Så här började det
I slutet av 50 talet var DX-ing en mycket populär hobby. Det fanns många DX-klubbar, spridda över hela landet. Vi börjar vår historia med Malmö Kortvågsklubb, MKVK vilken bildades 1948.
Utdrag ur MKVK:s minneskavalkad 1948 -1988
”Vid årsmötet 1957 återtog Åke Johansson ordförandeklubban, och Rolf Jimmy Cronsäter blev ny redaktör för Malmö-DX-aren. Cronsäter gav också klubben fin publicitet i Skånska Dagbladets DX-spalt. Samtidigt kom också Kjell Ekholm på allvar in i bilden. Han startade en avläggare till klubben i Lund, vilket också ökade medlemsantalet, och knöt lundaboende MKVK:are närmare klubben. Arne Helander gjorde sin entré i februari och blev snart en klart lysande stjärna. Såsom tryckare till yrket hade han en massa synpunkter på Malmö-DX-arens utseende, och han hade kraft och vilja att driva igenom sina ideer. Under årets senare hälft blev Helander redaktör för organet, och helt plötsligt blev den offsettryckt, mot att tidigare alltså ha varit stencilerad (omslaget då undantaget)”
Sektion till MKVK bildas i Lund
Kjell Ekholm bodde hos sina föräldrar i en villa på Tuna i nordöstra Lund. Han hade DX-at ett par år då han i januari 1957 blev vald till sekreterare i Malmö Kortvågsklubb, MKVK. En månad senare startade han tillsammans med några kamrater MKVK:s Lundasektion.
De flesta DX-träffarna hölls hemma hos Kjell. De propagerade för DX-hobbyn bland sina skolkamrater. Detta gav snabbt flera nya medlemmar, bl a Arne Helander, Lars Erik Nygren, Lennart Persson, Per Ingvar Linden och Jan Eskilsson. Sektionens aktiviteter handlade om att helt enkelt träffas för att visa och skryta om vilka radiostationer man hade hört och hur bra de hördes. Under sommarmånaderna brukade grabbarna cykla ut till Arne Helander i Södra Sandby, en mil öster om Lund. Höstens stora händelse var att sektionen fick en egen sida i MKVK:s tidning Malmö-DX-aren. Flera av medlemmarna involverades snabbt i tidningsarbetet och kreativiteten var det sannerligen inget fel på. Inte heller saknades fantasi och material. Det var svårt att få plats med allt.
Radiobygge
Under samma tidsperiod, men på en helt annan plats i Lund byggdes det radioapparater. Det var några ungdomar i de lägre tonåren, Jan Eskilsson, Karl-Erik Ohlin och Rolf Nilsen m fl som blivit intresserade av elektronik och andra tekniska experiment. De höll till i ett gammalt hus på Västergatan i centrala Lund.
Huset ägdes av Karl Eriks Ohlins föräldrar och hade stått tomt en längre tid. Lokalerna var nerslitna och saknade värme. Grabbarna brukade träffas efter skolan och på kvällarna för att experimentera och bygga radio. Rolf var den mest tekniskt kunnige i gänget. Han delade gärna med sig av sina kunskaper. Komponenterna som behövdes klipptes för det mesta ut ur gamla radioapparater som köptes, ibland för ”dyra pengar” av Radiohandlare Helge Andersson på St. Petri kyrkogata 13. Genom klasskamraten Lars Erik Nygren blev Jan Eskilsson intresserad av DX-ing. Lars Erik var en ivrig förespråkare för DX-hobbyn, och visade ofta och gärna upp sina QSL kort för sina skolkamrater.
Utdrag ur MKVK:s minneskavalkad 1948 -1988
”MKVK hade en livaktig sektion i Lund, och redan den 12 januari 1958 avhöll man sitt årsmöte. Styrelsen fick för Lundasektionen följande sammansättning: Ordf Arne Helander, sekr Jan Eskilsson, v sekr Lars-Erik Nygren, och kassör Per-Ingvar Linden. Den 28 januari 1958 hade man ett möte hos Arne Helander i S. Sandby.”
Missnöje
I takt med att sektionen fick nya medlemmar höjdes allt fler röster för en ”egen lokalklubb i Lund”. Detta gillades inte av alla, speciellt inte av ordföranden Arne Helander och grundaren Kjell Ekholm. De protesterade intensivt och ihärdigt mot de ”hemska planerna”. De flesta medlemmarna och nästan hela den nyvalda sektionsstyrelsen, Jan Eskilsson, Lars-Erik Nygren och Per Ingvar Linden fortsatte dock att propagera för en ”egen lokalklubb i Lund”. Bl a var man missnöjd med den hårda styrningen från MKVK som inte ens tillät lokala klubbtidningar. Visserligen hade man en hel sida i Malmö-DX-aren, men det räckte inte, man ville disponera fler sidor, många fler.
Hemligt möte
Diskussionerna om att bilda en egen klubb i Lund fortsatte. På ett hemligt möte hemma hos Lars Erik Nygren i början av februari 1958 valdes i ”demokratisk ordning” Jan Eskilsson som ersättare för den ”avsatta ordföranden” Arne Helander. Varken Arne Helander eller Kjell Ekholm var närvarande vid detta tillfälle. Det bestämdes också att ett ”nytt årsmöte” skulle hållas så fort som möjligt.
Den lokala DX-klubben bildas
Den 24 februari 1958 träffades ett tiotal DX-intresserade ungdomar i Lars-Erik Nygrens källare på Merkuriusgatan 16 i Lund. Deras avsikt var att slutgiltigt bryta sig ur MKVK för att bilda en egen DX-klubb i Lund. Till mötesordförande valdes Lars Erik Nygren, 14 år och till sekreterare för dagen, Bo Werner, 15 år gammal. Man beslutades omgående att sektionen skulle bli ”lokalklubb”.
De kraftigt försämrade relationerna till MKVK diskuterades och då i synnerhet MKVKs ”Helan” Arne Helanders ihärdiga protester. Ansvarsfrihet beviljades för den sittande sektionsstyrelsen, ordförande Jan Eskilsson, sekreterare och tävlingsledare Lars Erik Nygren samt kassören Per Ingvar Linden. Man bestämde att DX-möten skulle hållas den 1:a fredagen, och s k programkurser den 2:a fredagen i varje månad. Telegrafimöten om torsdagkvällar och söndageftermiddagar.
Mötesaktiviteterna skulle inriktas på QSL-visning, tävlingar, presentation av radiomottagare, amatörradio- nytt och DX-ing för nybörjare. Medlemsavgiften bestämdes till 2.50 kr och därefter avslutades mötet med saftdrickning.
Utdrag ur MKVK:s minneskavalkad 1948 -1988
”Det första anmärkningsvärda som hände under året var att styrelsen enhälligt uteslöt medlemmen Lars-Erik Nygren från Lund. Detta är den enda uteslutningen som skett i MKVK:s historia så vitt vi kunnat finna. Skälen finns inte dokumenterade. (Skälen fanns som vi nyss läst i DXCLs dokumentation, förf. anm)
MKVKs Lundasektion upplöses Resterna av MKVKs Lundasektion, med den avsatta ordföranden Arne Helander och sektionens grundare Kjell Ekholm fortsatte ännu en tid. Vid några tillfällen träffades man hos Claes Westerlund. Men i samband med att Kjell Ekholm under våren flyttade till Limhamn, upplöstes slutligen MKVKs Lundasektion. Claes Westerlund som var klasskamrat till Lars Erik Nygren gick med i lokalklubben. Kjell Ekholm fortsatte som medlem i MKVKs huvudstyrelse och Arne Helander fokuserade
sina insatser på MKVKs klubbtidning, Malmö-DX-aren.”
Stadgar och lokalklubbens namn
Redan på det kommande medlemsmötet den 14 mars 1958 presenterades klubbens stadgar som efter en mindre diskussion också godkändes. Dock förblev stadgarnas §2 hemlig för alla utom styrelsen en tid framöver.
Till klubbens första ordinarie styrelse valdes:
ordförande Lars Stenkil
vice ordförande Jan Eskilsson
sekreterare Bo Werner
kassör Per Ingvar Linden
tävlingsledare Lars Erik Nygren
Frågan om klubbnamn hade gett många förslag:
DX-klubben Lunda pågar, Radioröret, Radiovågen, Finns DX-Club samt olika radiostationsnamn. Samtliga namn utom Radioklubben Prag och Radioklubben SSS förkastades. Efter omröstning valdes Radioklubben SSS för att sedan åter förkastas. Man kunde inte enas. Bo Werners far, tillika f d Lundaspexare blev involverad i frågan. Han kom med flera namnförslag, de flesta alltför långa och komplicerade, gärna med latinska ord. Ett av dem, Societas DX-Lundensis, omändrades till DX-Club Lundensis, DXCL och antogs.
Hög aktivitet
Ungdomarna var mycket aktiva och skickade lyssnarrapporter till rundradiostationer över hela världen. För att underlätta rapportskrivandet lät de trycka upp 1000 rapportkort.
Korten såldes till medlemmarna för fem öre styck. Tävlingsledare Lars- Erik berättade och visade hur korten skulle användas. Grabbarna träffades nu regelbundet och för det mesta i Lars-Eriks källare. I maj månad hade klubben 14 medlemmar.
Man gav alla medlemmar en egen identitet bestående av klubbnamn, löpande medlemsnummer och initialer.
Den första medlemslistan
DXCL1LS Lars Stenkil f.1942
DCL2BW Bo Werner f.1942
DXCL3JE Jan Eskilsson f.1943
DXCL4LN Lars Erik Nygren f.1943
DXCL5PL Per Ingvar Linden f.1943
DXCL6LP Lennart Persson f.1944
DXCL7LH Lars Hansen f.1943
DXCL8HF Hartmut Folkers f.1942
DXCL9LS Lennart Schultz f.1944
DXCL10CS Claes Göran Söderberg f.1944
DXCL11BL Bo Lindberg f.1941
DXCL12PJ Philip Jernryd f.1939
DXCL13SP Sten Påhlsson f.1943
DXCL14GJ Göran Jönsson f.1945
Lars Eriks källare började bli allt för trång för den ökande medlemsskaran. Under hösten 1958 avhölls de större träffarna ibland till Parkskolan. Merkuriusgatan 16 förblev klubbens högkvarter för styrelsemöten och var dessutom DXCLs officiella postadress.
Tävlingar
En av de största och viktigaste mötesaktiviteterna var klubbtävlingarna. Här gällde det att rapportera och få verifikationskort s k QSL-kort från så många radiostationer som möjligt. I rapportkortet fyllde man i att man hade hört en viss rundradiostation, angav tid och frekvens samt några detaljer ur radioprogrammet. Rapportkortet postades och sen var det bara att vänta och åter vänta på sitt eftertraktade QSL-kort. Man kan väl bara ana hur grabbarna spanade djupt ner i brevlådorna då de kommit hem efter skoldagens slut. På klubbmötena visade man sedan stolt upp de nyanlända QSL-korten för kamraterna.
Programverksamheten
En annan stor klubbaktivitet blev lyssningstävlingarna som gick ut på att rapportera och erhålla QSL-kort från så många rundradiostationer som möjligt under en viss begränsad tidsperiod. För att göra klubb-tävlingarna mer personliga och spännande skrev DXCL brev till en mängd utländska radiostationer som hade sändningar på svenska. Man bad stationerna att göra specialprogram för klubbens medlemmar. Under våren 1958 fick man svar från bl a Canadian Broadcasting Corporation som skriver:
”Vi tackar för ert brev ang lyssnartävling. Vi skall gärna spela en skiva speciellt för er klubb söndagen den 5 okt 1958 mellan klockan 18.30 – 19 svensk tid. Det blir Swinging down the Lane med Perry Como och orkester. Hälsningar Tony, Swedish Section”
Andra svensksändande stationer, som t ex Radio Prag, berättade mer ingående om DXCL och dess verksamhet i sina sändningar. Radio Prag uppmanade lyssnarna att skicka brev och lyssnarrapporter direkt till DX-Club Lundensis som svarade med sitt speciella verifikationskort. På detta sätt blev DXCL känd inte bara i Lund utan i stora delar av Skandinavien.
Denna typ av specialprogram var mycket vanliga även bland andra radioklubbar under 50-och 60-talen. Det var ett sätt för radiostationerna att hålla lyssnarintresset uppe, samtidigt som det gav de enskilda klubbarna god PR.
Klubbtidningen
Redan när DXCL bildades i februari 1958, ventilerades ideér om en helt egen klubbtidning.
Den ivrigaste förespråkaren var Lars Stenkil. Två månader senare utgavs DXCLs första nummer av klubb-tidningen. Tidningen fick namnet ”DX Radio Club Lundensis”. Redaktör var Lars Stenkil. Tidningen, en stencilerad 22-sidig skapelse i A5-format innehöll bl a rubrikerna nybörjarspalt, lyssningstips, regler för tävlingarna, radiokorsord, antenntips och till och med en beskrivning på en en-rörs telegrafisändare för 7 MHz komplett med nätaggregat. Arbetet med tidningen fördelades mellan de olika medlemmarna. Texten skrevs med flera olika skrivmaskiner. Speciellt en maskin med ett ”fyllt o” orsakade en del problem och
t o m osämja i redaktionen.
Alla bilder ritades för hand. När stencilerna var färdigskrivna träffades man på Lunds Universitet för att stencilera, plocka och häfta ihop tidningarna. En av klubbmedlemmarna kände en ”snäll vaktmästare” som mer än gärna lät dem utnyttja stencileringsapparaten. Villkoret var dock att arbetet utfördes diskret på sena kvällar och nätter, och att man höll det hemligt.
Utdrag ur en av de första klubbtidningarna
”Vi presenterar först vår ordförande Lars Stenkil som är 15 år gammal och har DX-at i sju månader. Han påstår sig ha 60 QSL från 29 länder, och kör med en fem rörs Concerton som är byggd 1950. Antennen är en 30 meters långwire (månne den finns utomhus?) reds. anm. Hans finaste QSL anser han vara South Africa Broadcasting Service och ABC i Australien. Hobbies förutom DX-ing äro musik – violingnissel och piano, frimärken, vimplar och läxläsning ibland.”
En mors syn på DX-ing
”På denna sida har en mor låtit oss taga del av hennes åsikter på DX-ingen, vilket vi hoppas skall ha någon mission att fylla.”
”När mina ungdomar började DX-a, ställde jag mig rätt skeptisk mot det. Dels tyckte jag att det tog för mycket tid från läxläsningen, dels drog det gärna ut på kvällarna. Det var även ibland ganska störande. Nå, snart vande man sig vid det. Ungdomar måste ju ha avkoppling. Bor man sedan på en ort där intet möjlighet finns till friluftsliv i vardagslag måste de fundera ut någonting annat som är roligt. När jag sett alla ungdomar stå och hänga utanför biografer eller samlas i klungor i gathörnen och jemför med min barndoms härliga skidfärder eller uppfriskande kälkåkningar för att inte tala om sommarens segelturer med bad och simning, så tycker jag synd om de unga. Jag är glad att mina barn har valt en hobby som är både nyttig och trevlig. De lär sig att lyssna till språk, de får intresse för andra länder och folk. Nu förstår jag deras intressen och uppmuntrar dem snarare än försöker hindra. /DX-ares mor”
Lars Erik Nygren var en mycket hängiven tävlingsledare. Han hade ständigt nya tävlingar på gång. En av dem, sommartävlingen 1958 gick ut på att få så många länder verifierade som möjligt under en veckas lyssning. Startavgiften var 1 krona och 25 öre.
Veberödssektionen
Det fanns också DX-are utanför Lund. En av dem var Bengt Löfberg i Veberöd. Bengt och Lars Erik Nygren hade träffat varandra i Beddinge, där deras föräldrar brukade tillbringa somrarna. För att öka DX- aktiviteten och värva nya medlemmar till klubben planerade de båda att bilda en sektion till DXCL. Väl hemkommen till Veberöd efter sommarens planering samlade Bengt Löfberg ihop några intresserade kamrater. Tillsammans med Lars Erik Nygren som rest från Lund för att leda mötesförhandlingarna bildades så Veberödssektionen den 14 september 1958. Till ordförande valdes Bengt Löfberg. Klubblokal hade han redan ordnat, ett litet rum på Prästgården där han bodde.
Ur klubbtidningen, december 1958
”DXCL presenterar
Nåja, vi har lite lite material, så vi får passa på att intervjua Veberödsektionens ordförande, Bengt Löfberg, som finns i Veberöd, närmare bestämt på samma adress som klubblokalen, alltså Prästgården. (Ja, prästaungar…). Han är 15 år och studerar på den hedersvärda Katedralskolan i Lund. Oj, hans medlemsnummer är DXCL18BL. Han började DX-a i slutet av augusti detta året och har alltså inte hunnit så långt. Han blev intresserad genom några kompisar, och så rapporterade han Luxembourg och så kunde han inte sluta. Nu har han 11 länder och 14 stationer. Radion är en Centrum av årgång 1950 med en 20 meters dubbelvikt longwire på vinden. Hans rariteter är WWV (och DXCL:s special QSL), och från Prag vars program han gillar mycket, har han nyligen fått ett bokmärke. Hans övriga favoritstationer är Luxembourg och RFT.
Sjuttiotre till nästa gång.
Lars-Erik Nygren”
Sydsvenska DX – förbundet
I Sverige fanns vid denna tidpunkt fyra s k DX-förbund eller sammanslutningar av radioklubbar.
DX-Alliansen var det i särklass största förbundet och gav ut en nyhetsbullentin som hette Alliansnytt. Missnöjet med förbundet var ganska stort, speciellt bland DX-klubbarna i Skåne. Man tyckte att medlemsavgiften var för hög och att man inte fick ut något av deras nyhetsbullentin. Under hösten 1958 bildades Sydsvenska DX-förbundet, SDXF. Det var en sammanslutning av nio lokalklubbar runt om i Skåne. Strax efter bildandet blev även DXClub Lundensis medlem. Ett av syftena med förbundet var att ge ut en egen tidning, med artiklar skrivna av och för de ingående klubbarna. Tidningen kom att heta Eteraktuellt.
DXCLs möten blev ibland ganska stormiga, dels var det MKVKs ständiga kritik mot ”utbrytarna” som spökade, dels den interna mötesdiciplinen. DXCL hade många starka viljor som inte alltid drog åt samma håll.
Studiebesök
Lars Stenkil blev också klubbens ”studiebesöksanordnare” och torsdagen den 18 december 1958 bar det iväg till Bjurhagens kabelfabrik i Malmö.
Så här skriver Bengt Löfberg om tillställningen.
”BJURHAGENS, den stora kabelfabriken i Malmö var det första ställe, som hade äran att ta emot DX-Club Lundensis första studiebesök. Vi samlades på stationen i Lund, varifrån vi medels tåg förflyttade oss till Malmö, där en delegation från Veberöd infann sig. Vi etablerade oss i en spårvagn, och efter en stund befann vi oss vid fabriken, en pampig byggnad i tre våningar, som utifrån minst av allt såg ut som en kabelfabrik. Ja vi anmälde vår ankomst, och efter en stund var vi i full färd med att beskåda alla de sätt som man framställer elektriska ledningar på. Vi besåg koppartrådsavdelningen, galvanisering, iordninggörande av koppartråd, gummiberedningsavdelningen, provanläggningar med mera. Och fastän rundvandringen varade i närmare två timmar, föreföll ingen av grabbarna trötta på det hela, men det berodde väl på att våra utomordentliga guider, lyckades fånga vårt intresse. Hela besöket avslutades med att fabriken bjöd på kaffe och kakor i matsalarna. En av grabbarna mycket uppskattad anordning, och vi gick i från fabriken med enbart goda minnen. Ungefär en vecka efter besöket, anlände från fabriken, 500 meter antenntråd, allt som gåva, och vi tackar fabriken och Direktör Carlson så mycket för gåvan, som blev mycket uppskattad.
DXCL Veberöd”
Krafterna sinar
Sydvenska DX-förbundets stadgar tillät nu inte att de enskilda medlemsklubbarna gav ut egna tidningar. Ett annat problem för DXCL var att arbetet med tidningarna nästan tog all tillgänglig tid och kraft.
Vid ett styrelsemöte i början av 1959 kom man överens om att DXCL bulletinen som den nu kallades skulle hållas så tunn som möjligt. Endast den absolut viktigaste informationen skulle tas med. Då arbetsbördan på detta sätt minskades fick man nu mer tid över till den medlemsvärvningskampanj man sedan länge diskuterat men inte förmått genomföra. Bland vårens aktiviteter märks uppsättning av affischer, informationsmöten och artiklar i dagspressen. Claes Göran Söderberg och Lennart Schultz utsågs att leta efter en lämplig lokal till årsmötet. Det blev ett litet rum i Lunds Ungdomsstyrelses lokaler, Svarvarestugan på Lilla Tvärgatan mitt i Lund. Den 1 mars 1959 avhölls klubbens årsmöte där.
Stadgarnas hemliga § 2 blir känd
I marsnumret av DXCL bulletinen publicerades förslag till nya stadgar för klubben, inklusive den tidigare ”hemliga” § 2:
”Medlemsskap erhålles, då följande krav är uppfyllda: En skriftlig ansökan till DXCL:s styrelse eller en sektionsstyrelse, erlagd medlemsavgift. Medlem kan efter brott mot klubbens stadgar antingen uteslutas eller få en varning. Uteslutning beslutas av styrelsen enhälligt.”
Ur klubbtidningen, december 1959
”DXCL presenterar…. Nästa offer är en relativt ny medlem, även han från Lund, och med namnet Jan Sköldenberg. Han studerar flitigt (hum) på Lunds nya realskola, enhetsskolan. Jan lärde sig DX-a på grund av att han inte kunde undgå att influeras av vår tävlingsledare när denne lät honom höra stationer från när och fjärran. Detta var på sommaren 1958 och sedan dess har han lyckats samla ihop hela 24 st QSL. De första, för det var faktiskt två, kom från Rom och London, alltså två länder, och detta har nu utökats till 17. Till sitt bästa QSL räknar han Turkiet, och den station som han tycker är trevligast är HCJB. Den station han lyssnar mest till är NDR och Luxembourg, men även Music USA är ett program som ofta hörs i hans högtalare. Till andra saker som drar utanför DX hör idrotten, och Jan har många gånger visat upp fina resultat i stavhopp, vilket är hans favoritgren.
Lars Stenkil”
Fler sektioner
DX-Club Lundensis hade rykte om sig att vara en livaktig och bra klubb. Det var med all säkerhet dess klubbtidning men inte minst alla klubbtävlingar som bidragit till framgången. För många småklubbar och DX-are runt om i Skåne var den största lyckan att få lov att bli medlem i en riktig klubb, DXCL.
Den 8 mars 1959 tillkom ytterligare en sektion, S-A-K.
Södra Åby-Anderslöv-Klagstorp
Ur protokoll nr 1
”§1 Mina Herrar, med de raderna öppnade Bosse Werner S-A-K:s historiska öppningsmöte.
Bosse Werner åtog sig också att under ifrågavarande möte leda förhandlingarna. Därefter valdes sektionsstyrelsen och det föreslagna namnet antogs. Vidare bestämdes att varje medlem skulle betala 50 öre i veckan, åtminstone i början tills kassan hade stadgat sig. Det mest sorgliga med mötet var att bara fyra intresserade hade infunnit sig, men å andra sidan, de var helt eniga om att en sektion skulle bildas för att främja DX-ingen på orterna. Thomas Werntoft lovade att ställa ett rum på Verntofta till klubbens förfogande. §8 Avslutningsvis betygade sektionen DXCL i Lund, sin underdånighet och osvikliga lydnad.
Södra Åby 9/3 1959 Thorild Edberg, Simbritsro”
Omröstningsproblem
En av vårens stora frågor var om DXCL skulle kvarstå i Sydsvenska DX-förbundet eller inte. Klubben hade alltsedan sin start för c:a ett år sedan hållit hårt på sin personlighet som lokalklubb och gillade inte alls andras försök att diktera villkoren. Under de följande styrelsemötena diskuterades problemet. Man avhöll flera slutna omröstningar, första omröstningen utföll med 7 mot 5 för ett kvarstående. Då detta inte gav
”önskat resultat” fortsatte man med nya argument. Vid den andra slutna omröstningsomgången blev det 5 mot 5 och några blankröster. Till slut enade man sig om att kvarstå i SDXF resten av året.
Oenigheten om SDXF medförde att en del i DXCLs styrelse hoppade av. På ett styrelsemöte som avhölls på prästgården i Veberöd valdes ny styrelse för DXCL. Ordförande Lars Stenkil, Sekreterare Lennart Schultz, Kassör Claes-Göran Söderberg, samt som extra styrelsemedlem (trots halv protest) Lars-Erik Nygren.
Ur Lundensis bullentinen juni 1959
”Personligen anser jag, att verksamheten de senaste månaderna har varit i svagaste laget. Jag vill därför be den nya styrelsen skärpa sig och göra come back. Det kan väl knappast bli så mycket gjort innan sommaren, men sedan får det verkligen bli fart på er! Slöheten är stor bland medlemmarna. De sover, fullkomligt obekymrade om allt som rör DXing. Och till er, som tror, att en redaktör skall skriva en bulletin fullkomligt själv, vill jag rikta följande ord: -Jag och Lars Stenkil skrev 6 tidningar mer eller mindre ensamma. Nu tror ni, att vi också skall skriva bulletinen själv. Nästa bulletin kommer ut, när det finns två sidor bidrag insända av någon annan än Lasse och mig. Även om det dröjer ett eller två år, skall vi vänta till dess.
Lars-Erik Nygren”
Lokalproblemet
Lars Stenkil föreslog att Lunds Ungdomsstyrelse åter skulle uppvaktas, nu med ett riktigt ”anförande” angående klubbens akuta lokalbehov. I slutet av sommaren 1959 besökte Lars Stenkil och Lars-Erik Nygren Ungdomsstyrelses expedition på Lilla Tvärgatan 16A, (Svarvarestugan). Där kom de i kontakt med Åke Eden som den 22 maj påbörjat sin tjänst som ”Lunds Stads första ungdomskonsulent” Vad de vid detta tillfälle inte visste, var att Åke själv hade ett aktivt förflutet som DX-are. Något som de senare skulle bli varse.
Tidningen Fem i ett
Åke hade också utsetts till redaktör för Ungdomsstyrelsens tidning ”FEM I ETT”. Ändamålet med tidningen var att informera allmänheten om de olika ungdomsföreningarna och dess verksamhet i Lund. I första numrets som kom ut i slutet av september 1959, skriver Ungdomsstyrelsens ordförande Pastor Gunnar Anselm så här:
”Det första numret av ”Fem i ett” har redigerats av stadens nye ungdomskonsulent – den förste i dess historia – Åke Eden. Här är platsen att säga honom ett varmt välkommen och uttala förhoppningen att han skall ha framgång och finna glädje i sitt arbete för Lunds ungdom.”
Redan i nästa nummer som kom ut i början av 1960 fick DXCL möjlighet att på två sidor presentera DX-lyssning och klubbens verksamheter som studiebesök, utgivning av en tjock tidning och försäljning av rapportkort m m.
Diskussionsstyrelsen
Höstens aktiviteter startade ganska trögt. Redaktörerna för DXCL bulletinen Lars-Erik Nygren och Lars Stenkil ansåg att det saknades initiativrika och driftiga personer i styrelsen. Någon föreslog att helt eller delvis lägga ner DXCLs verksamhet eller delar av den. Ett annat förslag var att omändra styrelsens karaktär. Den skulle bestå av en s k diskussionsstyrelse på tre till fyra personer. Utanför styrelsen skulle en vanlig kassör och sekreterare sköta rutinsysslorna i största möjliga mån. Även Veberödsektionen befann sig i en vågdal. Sektionens styrelse hade avgått under våren, och någon ny sektionsstyrelse hade inte valts trots upprepade påstötningar från DXCL.
Höstens möten avhölls på Parkskolan. Klubben fick besked om att Lunds stads Ungdomsstyrelse eventuellt skulle kunna ordna en lokal.
Rekordstort möte
Ett av DXCLs rekord slogs på fredagsmötet på Parkskolan den 4 september. Hela 12 personer hade infunnit sig till mötet och det var mer än någon gång tidigare. Detta ledde också till att diskussionerna blev livliga. Bland annat när Helmut Folkers tog upp Frivilliga Radio Organisationens (FRO) radiokurs pratades det livligt om vem och vilka som skulle vara med. Resultatet blev dock att endast fyra stycken anmälde sig. Vidare diskuterades höstprogrammet och ordföranden föreslog att i stället för DX-möten anordna studiebesök två gånger i månaden eller efter behov och intresse. Att själva klubbverksamheten skulle läggas ner så smått, förstod nästan alla, liksom att det enda som kunde få klubben på fötter igen var en egen lokal. I stället för den sedvanligt anordnade etapptävlingen hade denna gång ordföranden Lars Stenkil iordningställt en ytterst trevlig tävling, där det med hjälp av ljudillustrationer frågades en hel del knepiga frågor, inte bara inom DX-ing utan också inom aktuell utrikespolitik, historia och geografi. Av 50 poäng möjliga, uppnåddes allas vår Lars-Erik Nygren 32 poäng som i jämförelse med de andras, var en aktningsvärd summa.
Prislistan fick följande utseende:
1 Lars-Erik Nygren 32p 12 rörs radioapparat
2 Jan Sköldenberg 23p 50 st rapportkort
3 Jan-Olov Andersson 19p 25 st rapportkort
4 Claes-Göran Söderberg 16p —
5 Lennart Schultz 7p —
Vad som var förvånande i denna tävling var att noviserna klarade sig bättre än veteranerna. Till sist meddelades en stor överraskning. Ordföranden hade ordnat ett studiebesök till Hörby Radiostation.
Studiebesök på Hörby rundradiostation
”Lördagen den 12:e september 1959 hade vi äran att göra ett studiebesök på Hörby radiostation. När vi medelst två bilar och fyra mopeder tagit oss dit, kom vi lagom för att höra att Länsstyrelsen några dagar tidigare förbjudit alla besök på stationen.
Nåja, man ringde upp Länsstyrelsen, och tack vare Lars Stenkils förutseende att förhandsbeställa tid blev vi insläppta.
Vi gick in i byggnaden och kom först till en stor hall, där en karta, visande sändningsriktningarna var anbragd.
Ciceronen, som blev allmänt omtyckt, gav några informationer om de svenska utlandsprogrammen. Sedan fördes vi in i sändarhallarna. Kortvågshallen, som är den senast tillbyggda, kom till 1951.
De två sändarna på vardera 100 kW inköptes då till det fascionabla priset av ca 1 milj kronor styck. Nu hade en liknande sändare säkert gått på minst dubbelt så mycket. De största rören kostade 16000 kronor. Hela kortvågsavdelningen gick på ca sex miljoner kronor. Mellanvågssalen, som vi sedan fick se, var betydligt mindre än kortvågshallen. En sändare på 100 kW svarar för den ordinarie utsändningen, och om denna skulle strejka, så har man en reservsändare tillhands. Imponerande var också kontrollbordet för P1, P2 och TV, skött av en man, som alltså mer eller mindre får lyssna och/eller se tre program på en gång. Tänk då, om kontrollören tycker att programmen är dåliga och rattar in ett fjärde, musikprogram alltså.
Antennanläggningen fick vi se från en balkong på sändarbyggnaden. Närmast reste sig ett stort kylvattentorn till mellanvågssändaren. Längst bort syntes alla riktantennerna för kortvågssändarna, och som en väldig jätte reste sig den nya, 320 meter höga TV-masten, där FM-antenner var under installation vid besöket. En bit bort syntes masten för mellanvågs-sändaren. Det är själva masten, som sänder ut signalerna. Den är 120 meter hög. Med allt det nya kunnandet lämnade vi så stationen efter ett lyckat studiebesök och en fri eftermiddag från skolan.
Lennart Schultz”
Ny lokal
I oktober 1959 meddelade Ungdomsstyrelsen att man hade ordnat en lokal i Svarvarestugan på Lilla Tvärgatan. Erbjudandet togs emot med glädje, och redan innan årets slut hade man hunnit med hela 19 möten. Vid varje möte betalades hyran vilken var tio kronor per tillfälle. Ungdomsstyrelsen informerade om att det gick bra att söka hyresbidrag. Klubben sökte så hyresbidrag vilket beviljades med full teckning av kostnaden. Klubbens verksamhet under resten av höstterminen 1959 präglades bl a av tävlings-verksamheten som nu kommit igång på allvar. DXCL hade också etablerat fina kontakter med många svensksändande rundradiostationer, Radio Prag, Polens Radio, IBRA Radio, Radio Roma m fl. Stationer som gärna sände specialprogram om och till klubbens medlemmar.
Stadgar för DXCL:s hösttävling 1959
§1 Deltagare måste ha inbetalt startavgift, 1:25 kr
§2 Allt samarbete är förbjudet!! Tävlingsledaren har rätt att utesluta deltagare, som på detta sätt bryter mot stadgarna.
§3 För erhållande av poäng fordras att varje rapport omfattar minst två klart identifierbara programpunkter.
§4 Tävlingen börjar den 25/10 och slutar den 31/10 -59.
§5 Rapporterna skall vara poststämplade senast den 10/11 -59.
§6 Rapporterna skall sändas under adress: DX-Club Lundensis Merkuriusgatan 16 Lund.
§7 För special-QSL: medsänd 50 öre eller en IRC för varje QSL.
§8 Vinnare underrättas per brev.
Prislista
1:a pris Ett par hörlurar
2:a pris Ett par hörlurar
3:e pris 50 rapportkort och 5 special-QSL gratis
4:e pris 40 rapportkort och 5 special-QSL gratis
5:e t o m 15:e pris 25 rapportkort
Kursverksamhet
Även kursverksamheten med kursledare Mäkinen var i full gång, med både telegrafi och teknik. Under året hade en del instrument och radioprylar kommit klubben tillgodo. Bl a fick klubben några service-instrument av Lindvalls Radio och TV på Stora Södergatan.
Reklam
I tidningen ”Fem i ett” tog Åke tillfället i akt att göra reklam för DX-Club Lundensis och dess många aktiviteter. Det blev till åtskilliga smånotiser och artiklar de kommande åren. Den största, ett helt uppslag med flera bilder berättar ingående om radiohobbyn och DX-Club Lundensis omfattande kursverksamhet i Ungdomsstyrlsens egna lokaler på Svarvarestugan. Någon bättre PR kunde DXCL knappast få.
Ur Åkes memoarer
Arbetet med tidningen ”Fem i Ett”
”Det var på mittuppslaget som DXCL:s sändardom (logotypen med Lunds Domkyrka med tornen som antennmaster) fick sin slutliga utformning. Länge hade jag bligat på Lundensis tidningens omslag och tyckt iden med en domkyrka med tornen omvandlade till master var rätt kul, men samtidigt tyckte jag den verkade för spretig för att det goda uppslaget skulle komma till sin rätt. Inför DX-numret av ”Fem i ett” satt jag där och påtade med tornen för att få en mer kompakt domkyrkotyngd över det hela. Den blev kompaktare, men inte bra. Tog då helt radikalt och lämnade över hela klabbet inklusive mina intentioner till en professionell tecknare och si där; det gick att få fason även på Lunds Domkyrka och det har glatt mig att klubben behållt den som sin tidningssymbol.”
Åkes artiklar gav resultat, det tillkom många nya medlemmar med stora förväntningar. Under våren 1960 startades flera kurser i samarbete med Ungdomsstyrelsen och Åke Eden. Det blev till både nybörjarekurs för DX-are, elektroteknisk kurs och en byggkurs. Några av medlemmarna gick på FROs telegrafikurs på LV4 i Malmö. Trots att flera klubbmöten och kurser hölls under hela våren klagade medlemmarna på låg aktivitet. Man ville ha ännu fler aktiviteter.
Höstens började med en tillfällig nedgång, antagligen beroende på att sommarens lättja inte flugit ur medlemmarna. De planerade kurserna kom inte igång p g a bristande antal anmälningar. Ett studiebesök på Kockums mekaniska verkstad rönte dock stort intresse. I oktober valdes ny styrelse på ett klubbmöte. Styrelsen nedbantades först till fyra personer, men ändrades efter en tid till fem. Den nya satsningen blev filmvisningar. Först ut blev en film som handlade om BBC som blev mycket uppskattad av medlemmarna. Lars Stenkil fick omgående i uppdrag att ordna filmvisning till det kommande årsmötet. Under november
avhölls studiebesök på Lunds Bryggeri, Fysiska institutionen i Lund samt Philips Radio A/S i Köpenhamn. Höstens aktiviteter avslutades med ett besök på den Danska Statsradiofonien där bl a studios visades.
En annan ”stor” händelse som fick stort utrymme i både protokoll och klubbtidningar var den fina vimpeln från Radio Tupi i Sao Paulo, Brasilien som Herr Jönsson på Dencobaren skänkte klubben. Herr Jönsson hade varit verksam på radiostationen.
I december 1960 berättade konsulent Åke Eden att en stor ungdomsutställning skulle anordnas i Lunds konsthall under tiden 22 april till 1 maj. Den skulle heta ”Framåt på fritid”, och alla Ungdomsstyrelsens 35 föreningar skulle delta. Detta blev nästan för mycket för den hårt ansatta DX-Club Lundensis. Bristen på egen lokal hade gjort att klubben kommit i gungning. All tid och kraft gick åt till klubbtidningen som nu hade omfånget av hela 30 tätskrivna sidor i A4 format! Ett fåtal eldsjälar jobbade hårt och hotade att själv hoppa av om de inte fick hjälp.
Klubblokalen
Åke Eden deltog aktivt i många av de 35 föreningarna som mer eller mindre var knutna till Ungdoms-styrelsen. På så sätt fick han en god inblick i klubbarbetet sett från klubbarnas sida. Åke blev t o m så aktiv och engagerad att han fann det lämpligt att för säkerhets skull be Ungdomsstyrelsen att ge sin syn på saken. De gav Åke sitt fulla stöd, att jobba med och för Lunds ungdom. Trots sin relativt korta tid som Lundabo hade han redan hunnit skaffa sig många inflytelserika vänner i staden. En av dem var Tornabankens konsulent Bertil Nyström.
I ett ärende rörande en teatergrupp inspekterade Åke och Lars en outnyttjad lokal i gårdshuset till Bankens filialkontor på Lilla Fiskaregatan. Lokalen var dock mycket liten och helt olämplig för teaterverksamhet.
Ur Åkes memoarer
”Återkommen till expeditionen tändes en talgdank. DX-klubben!!! Hur nu göra DXCL till bankintresse? Vad hade banken för intresse av internationell kontakt. PR-verksamhet? Ja, sådan är alltid bra att komma med. Vist sjutton!!! SPARBÖSSOR!!! För någon tid sedan hade jag fängslats av direktör Cavallins underbara sparbössesamling. Den skulle ju eventuellt med hjälp av DXCL kunna utökas. Erfarenheter av sådana utbyten hade jag att visa på. Som ledamot av Internationella Bokklubbens styrelse hade jag en gång via asiatiska radiostationer hjälpt till med att få fram orginallitteratur för översättning. På samma sätt skulle ju klubben kunna göra, och därtill propaganda i DX-program, direkt amatörkontakt samt eventuella sändningar med direktör Cavallin talande om sparbössor.
Tornabanken skulle bli den första bank som sände över stationer bakom järnridån. Med denna ide rusade jag ner till Nyström, som tyckte det lät kul. Men han förklarade sig inte ha en aning om vare sig DX-ing eller radio, utan bad mig att göra ett kortfattat P.M. att förelägga bankdirektören. Det blev ett P.M. bums och vad annars att vänta än att den alltid lika på alerten varande direktör Cavallin skulle vara pigg på det hela. Så på klubben och det började surra av aktivitet. DXCL:s ungdomliga ledning har städse haft ett kännetecken – den har varit stormig. Har där inte varit full storm alltid, så har åtminstånde tillståndet varit styv kuling. Det enda sättet att hålla det hela flytande har varit att sätta klubben på konkreta arbetsuppgifter. Så snart energin, som är omåttlig ej kunnat kanaliserats har den tagit uttryck i att man åter börjat puckla på varandra. Även lokalbristen hade gjort att marken vacklade under fötterna på klubben. Man hade sökt flera nödlösningar. Ungdomsstyrelsen hade en tid härbärgerat klubben. Men det är svårt att hålla samman en klubb av sådana dimensioner i lokaler man ej helt disponerade. Var skulle man dessutom göra av allt sitt materiel och en rad dyrbara instrument? Hemgården hade väl ett tag haft så smått sina krokar ute efter klubben, men DXCL vill först och främst arbeta i frihet.
Nu fanns här chansen. DXCL skulle också få en konkret arbetsuppgift att samlas kring. Åter till skrivbordet – ett förslag till kontrakt gjordes upp. Det rörde inte sig om pengar, utan om att banken skulle låta klubben disponera lokalen under förutsättning att DXCL skulle sköta de detaljer som jag redogjorde för i samband med mitt tidigare P.M. Vännen Nyström stoppade ordentligt kontraktet bland sina handlingar, DXCL fick sin kopia och sedan kunde kontakterna fortskrida.
Förhandlingarna med Tornabanken angående lokalen gav snabbt resultat och vändpunkten kom i februari 1961, då klubben fick tillträde till sin efterlängtade lokal på Lilla Fiskaregatan 1A. Nu blev det fart på medlemmarna igen. Per Ingvar Linden som redan var i full gång med planerna på ett amerikanskt lotteri till konsthallsutställningen föreslog naturligtvis lotterier även för finansiering av målningen.
Från att ha haft klubbmöten med endast fyra personer kom plötsligt tjugo, och det till en liten lokal som var helt oinredd och saknade värme. Mycket mer än de nyfiknas besök blev det inte för den här gången.”
Utställningen Framåt på fritid 1961
Tidpunkten för utställningen kom allt närmare, ”först efter lite tjatande på DX-Pamparna gav de med sig och nu var det som man kört en pinne i en myrstack, det kryllade av DXCL:are överallt” (Åkes mem.) Full fart, och stort skulle det bli, med uppvisning och demonstration av både DX-ing och amatörradio. En speciell reklamfinansierad utställningstidningen skulle tryckas i en jätteupplaga.
Klubben ansökte om specialsignal hos Telestyrelsen för amatörradiosändningen. Laborator Egon Hansson (SM7PP) på Fysikum kontaktades. Egon ställde en hembyggd sändare på hela 500 watt till klubbens förfogande. Slutligen tillfrågades en radioamatör i Malmö, Sten Gulich SM7WT om han ville ställa upp att sköta sändaren under hela utställningstiden.
Ur Åkes memoarer
”Så kom emellertid en annan faktor in i bilden som kom att stärka klubbens samverkan med banken. Utställningen ”Framåt på fritid”. Det började bli inre frid i klubben. Aktivitetsbehovet kanaliserades hårt. Så förtvivlat hårt, att jag som stadens tjänsteman fick en hel rad sorger i de oftast fåfänga försöken att tygla det ystra DXCL. Klubben tjuvstartade friskt i en del sammanhang, vilket höll på att bli till förfång för arrangemangen i sin helhet. Vid ett tillfälle nödsakades jag t o m att offentligt avhysa en alltför driftig styrelseledamot – han var sur på mig länge för det – och som tjänsteman tvingades jag uppkalla och varna de ystra. Men sorgerna gav glädje igen. Det är ju ingen tvekan om att det var DXCL som tilldrog sig huvudintresset under utställningen. Det var ett fint inslag och grabbarna är värda stort beröm för sin finfina insats.
Utställningen blev en jättesucce, den gav många nya medlemmar och flera bra artiklar i pressen. Radiosändningarna från konsthallen förvånade många, t ex den tidningsreporter som så totalt vägrade att tro allt han såg och hörde. Han var fullständigt övertygad om att de utländska rösterna kom från de bandspelare som tillsammans med alla andra konstiga apparater och mojänger som fanns på plats. Om det blev till något reportage för hans del, ja, det förtäljer inte historien.”
Ur klubbtidningen Lundensis
”Så är den så omtalade och beryktade ungdomsutställningen i Lunds Konsthall överstånden, och det är kanske skönt för många. Lunds Ungdomsstyrelse stod som arrangör för de 35 klubbar som på olika sätt visade sina verksamhetsområden. Vår klubb visade, som bekant, sin verksamhet. Det var en oerhörd spänning och nervpress som styrelsemedlemmarna fick genomgå före och under utställningen. Tack vare ungdomsstyrelsen med konsulent Åke Eden i spetsen, kunde allt dock slutligen ordna upp sig till allas belåtenhet.
Efter alla invigningscermonierna kunde allvaret börja. Sten satte sig vid rattarna till amatörsändaren och sakkunniga DX-are demonstrerade DXCL:s avdelning för besökarna. För klubben sändes under utställningsdagarna fyra stycken specialprogram från Prag, HCJB, Warzawa samt Moskva. Samtliga program blev flitigt rapporterade och rapporterna verifierades med vårt speciella QSL, vilket Torna Sparbank har hjälpt oss med.
På tal om Torna Sparbank så är vi skyldiga dem och särskilt dess förre konsulent Bertil Nyström ett stort tack för allt vad de har hjälpt oss med.
När jag ändå har gått in på denna linje, vill jag tacka SM7WT Sten Gulich för all den tid och pengar, som han offrade genom att dagligen resa mellan Malmö och Lund för att hålla utställningens egen radiostation SM7XA igång. Detta tack riktas även till hans fästmö Inger, som troget satt och väntade på att Sten skulle bli fri.
Bland andra till denna skara hör annonsörerna som välvilligt hjälpt oss med denna detalj. Vidare kan jag inte undgå att nämna ett namn som många gånger tidigare hjälpt oss med det ekonomiska, nämligen fru Svea Linden. Hon har offrat sin nattsömn och istället hjälpt till med att få utställningsnumret av Lundensis färdigt. Dessa och alla ni andra som hjälpt till vill jag rikta mitt varma tack till. Ifråga om resultatet av allt detta arbete kan jag nämna att en hel del nya medlemmar har anmält sig, bland dem märks särskilt konsulent Åke Eden. Till följd av detta har en nybörjarkurs i dagarna satts igång med ett 15 tal deltagare och det är inte dåligt. Vi kan alltså se tillbaka med rent samvete efter att ha utfört vad en DX-are skall utföra och hoppas att alla ni nya kamrater skall trivas ihop med oss.
73
Bengt Löfberg”
Efter utställningen ”Framåt på fritid” ökade intresset för både DX-ing och amatörradio markant. Jan Sköldenberg tog sig an ”CQ DX” spalten i klubbtidningen och rapporterade om alla radioamatörer som hördes på banden. Det blev både till tre och fyra sidor ibland. Arbetet med att iordningställa den nya klubblokalen hade ju kommit av sig på grund av utställningen.
Men nu tog man nya tag. En arbetsgrupp bestående av Per Ingvar Linden, Kim Eggertsen samt Canada DX-aren Sten Pålsson åtog sig att måla och inreda lokalen under sommarlovet. Förhållandet Mellan DXCL och MKVK blev med tiden riktigt bra. Sten Gulich insats vid konsthallsutställningen hjälpte säkert till.
Ur tidningen Lundensis
”Den 1-5 juli arrangerade MKVK, Malmö kortvågsklubb ett stort DX-möte på Ribersborgsskolan i malmö. Även här fanns Sten SM7WT på plats för att demonstrera amatörradio. Sten kämpade hela första dagen med en stor och komplicerad antenn som gick kors och tvärs över taket. Dagen därpå, lördag kl 12, öppnades mötet med en högtidlig cermoni i en av Malmös skolor. Eftermiddagen ägnades åt lyssning på SM7WT:s sändningar till många amatörer världen runt.
Det blev kväll, nu skulle den stora DX-turneringen börja. Tävlingen var uppdelad i flera etapper. Första pris, en stor buckla gick till kändis-DX-aren Jan Tuner från Växjö. Senare under kvällen höll Sten SM7WT ett uppskattat föredrag om radion och några enkla knep att förbättra den på.
Natten ägnades helt åt DX-ing. Söndagen gick fort, de flesta sov till kl 13. På eftermiddagen blev det studiebesök hos Radio Mercurs studio på Kalendergatan i Malmö. De övriga dagarna ägnades förutom till DX-ing åt besök på GE GE glassfabrik, Sveriges Radio, Sydsvenska Dagbladet, Köpenhamn och Tivoli, Zoologisk Have och Danmarks Radio.
Till alla besökarnas glädje hade arrangörerna ställt en massa radioapparater till förfogande bl a Eddystone R1155A, AGA1771, Radiola, Hallicrafter och Huldra. Även två skrivmaskiner för utskrift av rapportformulär fanns på plats. Sammantaget blev det ett mycket uppskattat DX-möte för de c:a 80 besökarna som representerade Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Polen, Skottland och så Sverige förstås. Klubblokalen som man nu hade haft i nästan ett halvt år blev klar i augusti. Kim Eggertsen som bl a ansvarade för arkivet och tidningarna kunde äntligen flytta över grejorna till den fina nyinredda lokalen. I övrigt hade det inte hänt så mycket under sommaren. Per Ingvar Linden som även hade klubbtidningen på sina axlar väntade förgäves på alla de lyssnartips och bidrag han så väl behövde.”
Ur tidningen Lundensis
”Hej på er alla igen, så har ännu ett nummer av Lundensis kommit ut. Om du tycker att tidningen är försenad, så har du alldeles rätt i det. Det beror på att DU, just DU, inte har lämnat in några bidrag till detta nummer av Lundensis. Till nästa nummer vill jag se bidrag från samtliga aktiva medlemmar, men om du inte sänder in några så kommer nästa nummer dels att bli ändå mer försenat och mycket tunnare än detta. Nästa nummer blev 5 sidor tunnare. Tidningen hade även fått ny huvudredaktör, Anders Nilsson. Efter en ursäkt om tidningens försening skriver han: …Skärp er när det gäller inlämning av bidrag till tidningen!
Höstens aktiviteter kom inte igång riktigt som planerat. Kanske hade man haft för stora förväntningar på ungdomsutställningen, kanske var det skolarbetet som krävde mer uppmärksamhet. Flera av medlem-marna var ju studerande och några skulle ta realen nästa år. Det var också mycket trögt med bidragen till tidningen, så trögt att man åter hotade att hoppa av. På grund av detta blev några av DXCLs mest aktiva medlemmar ordentligt osams, nu bråkade man inför öppen ridå, i klubbens insändarspalt. Det talades om avskedsansökan, misslyckanden och ren slöhet.”
Mitt i all denna oreda och kaos blev resultatet av vårens stora medlemsgallup färdigt. Så här presen-terades resultatet i Lundensis
”Största delen började DX-a åren 1957-58. Anledningarna är många. En del har börjat av ren nyfikenhet, några har påverkats av Nygren, och de övriga har propagerats av kamrater. Favoritstation nr. 1 är Radio Luxemburg definierat med ett kul program och fin musik. Därefter följer Radio Prag och sedan en del amerikanska stationer. Mottagarna är av skiftande fabrikat och årgång omkring 50-talet. Tidningen Lundensis anses såsom en bra tidning men som givetvis kan bli bättre. En spalt om Radio önskas, samt bättre logg och aktuellt. En DX-tävling skulle emotses av så gott som samtliga, och studiebesök likaså. Styrelsen tar nya tag, nybörjarkurserna kommer åter igång, både i radioteknik och telegrafi. Flera av kurserna hölls även i Veberöd.”
Ännu en ny sektion till DXCL
DX-Club De la Gardie, det var namnet på en helt nybildad sektion till DXCL. De la Gardie hörde hemma i Västerstad, Askeröd och dess ordförande Peter Guttorp hälsade alla nya medlemmar välkomna. Man gick ut hårt och planerade omedelbart en nybörjarkurs i DX-ing på 20 timmar. Kursen skulle ledas av DXCLs ordförande Bengt Löfberg.
Samarbetet med Torna Sparbank blev allt mer intensivt, Tornabanken och DXCL skulle gå ihop. De skulle gemensamt bilda en sparklubb. Från DXCLs sida var man givetvis mån om relationerna inte minst med tanke på den fina lokalen på Lilla Fiskaregatan och bankens filmsal som så ofta disponerades till klubbens många tillställningar. Det blev till åtskilliga bankbesök på fredagarna som var insättningsdagen för DXCLs sparklubb.
Det där med sparklubb förresten? Jo, det var de båda konsulenterna, Åke Eden och Bertil Nyström som låg bakom. Tornabanken profilerade sig som banken – med service även för ungdom – och värnade hårt om de unga och föreningarna i staden.
Besök från HCJB
Så fick man reda på att Sonja Persson från HCJB, Andernas Röst i Quito Equador skulle besöka MKVK, Malmö kortvågsklubb. Det var faktiskt så att DXCL blev inbjudna till Malmö och ”Sonja Persson möte” av MKVK. Oj vilken grej! Men skulle det vara möjligt att även locka henne till Lund och DXCL? Försöka duger. Sonja kontaktades som meddelade att hon mer än gärna ville ställa upp. Problemet var bara att hon hade ett väldigt pressat schema. Sonja och HCJB var ju mycket populära och det var många klubbar, både i Sverige och Danmark som stod på tur. DXCL jobbade hårt och lyckades till slut övertala Sonja.
I rekordfart informerades medlemmarna och pressen. Filmsalen på Tornabanken bokades. Innan man hunnit bli helt färdiga var Sonja på plats.
Ur klubbtidningen:
”Sonja Persson från HCJB, den 17 november 1961
Fredagen den 17 november 1961 fick så Lund och DX-Club Lundensis den stora äran att ta emot Sonja Persson ifrån Equador och HCJB. Eftersom vi hade en mycket kort tid att förbereda detta möte, blev allt gjort lite virrigt. Jag hoppas emellertid att alla medlemmar blev meddelade. Torna sparbank var som alltid generösa, och ställde sina lokaler till vårt förfogande.
Ett trettiotal Lundabor hade slutit upp i filmsalen, och efter Per Ingvar Linden hade hälsat Sonja och de övriga närvarande välkomna, förde Sonja oss ner till Ecuadors berglandskap och de fredliga indianerna där. Vidare fick vi se HCJB:s studio och deras arbetslag. Under en paus visades olika nyttosaker som indianerna hade gjort. De flesta av dessa är faktiskt mycket praktiskare än vad man skulle kunna tro. Därefter fördes vi in i djungeln och de mera vilda indianerna där. Vi fick följa hur en missionärska försökte komma i kontakt med en indianstam. En del blev dödade av stammens fruktade lansar medan de efterlevande några år senare flyttade ihop med den tidigare mycket fruktade indianstammen. De bor ännu idag med dessa och lever exakt på indianers sätt.
Efter denna mycket intressanta visning tackade undertecknad och överlämnade en Tornafamilj (sparbössor) från banken och DXCL som minne från Skåne och Lund.
Därefter samlades vi i bankens matsal för att läska oss med Coca-Cola och tårtbit som klubben dagen till ära bjöd på. Under denna lilla pratstund fortsatte vi där vi hade slutat under bildvisningen, och klockan hann bli en hel del innan vi bröt upp och förde Sonja till Malmö, varifrån hon skulle fortsätta till Danmark.
De som inte behagade infinna sig vid detta sammanträffande med Sonja Persson kan med andra ord ångra sig.
73 DXCL ordf. Bengt Löfberg”
Vinterns aktiviteter kretsade som vanligt mest kring klubbtidningen vilken skrevs och trycktes i Lunds Stads ungdomsförbunds lokaler på Lilla Tvärgatan. På ett möte i februari bestämdes att redaktionen skulle utökas. Red Lars Stenkil fick två nya medhjälpare, Peter Guttorp från De la Gardie klubben och hans klasskamrat Mikael Flensmark. Deras första arbetsuppgift och titel blev ”häftare” för tidningen Lundensis.
I december samma år blev klubben erbjuden att arrangera DX-Alliansens årliga DXParlament. En ännu större utmaning för DXCL. Efter en del diskussioner om bl a kostnader men framförallt arbetsinsatser enades styrelsen till slut om att acceptera erbjudandet. Alla medlemmarna i klubben var emellertid inte lika övertygade om projektets förträfflighet. Hur som helst, planeringen startade genom att utse en av förespråkarna Lars Erik Nygren som ”teoretisk rådgivare” till DX-Parlamentet. Man bestämde en preliminär mötestidpunkt för att kunna informerade de övriga stora klubbarna. Sundets DX-Club i Landskrona protesterade på DXCLs val av tidpunkt för Parlamentet. De hade nämligen själv planerat ett eget DX-läger på ön Hven mitt i öresund, och det ville eller kunde man absolut inte flytta på.
Skrivelse till Sundets DX-Club:
Ur styrelseprotokollet den 11/2 62
”Sundets DX-Club får rätta sig efter datum fastställt av DXCL.”
Sundets DX-Club svarade:
”Enligt beslut på styrelsemöte den 17 ds får vi meddela att det planerade DX-lägret på Hven inställts.
27-IV-62 Bill Ericsson”
DX-Parlamentet den 28 juni – 1 juli 1962
Förberedelserna och planeringen för Träffpunkt Skåne med DX-parlamentet fortsatte. Vice ordförande Bengt Montan skulle se till att det fanns vaktpost på centralstationen de dagar som parlamentgästerna skulle anlända. Den konstnärligt begåvade Sköldenberg fick i uppdrag att tillverka skyltar så att gästerna skulle hitta rätt. Per-Ingvar Linden blev ansvarig för radioapparater, radioantenner och ledningar. DXCL upptäckte ganska tidigt att det var otroligt mycket som måste ordnas, mycket mer än vid ”Framåt på fritid” och nu var man inte så många frivilliga som ville hjälpa till. MKVK Malmö Kortvågsklubb som också haft sina diskussioner i frågan, men dock insett sin begränsning kontaktades. MKVK blev mycket intresserade av ett samarbete och en fördelning av arbetsuppgifterna kom snabbt till stånd. Som vid de flesta stora DX-träffar inbjöds också representanter från några av de utländska radiostationerna man samarbetade med. En av dem, Polskie Radio i Telewizjas direktör svarade direkt, tackade för inbjudan och medelade att man utsett den kvinnliga redaktören, Marietta Sidorownin att delta i Parlamentet. Klubben ombads också att ordna visering för inresan och besöket i Sverige.
Eftersom många av gästerna skulle stanna under hela parlamentstiden behövdes lämpliga inkvarterings-möjligheter. Hotell var ju helt otänkbart eftersom de flesta besökarna var skolungdomar. I en skrivelse till Lunds Stads Skolstyrelse bad man att få hyra förläggningslokaler i Vårfruskolan, så billigt som möjligt, och lovade på heder och samvete att städa och återställa alla bänkar m m till vederbörlig ordning efter sig. Skolstyrelsen gav sitt bifall och nu var det bara sängarna som fattades. Vipeholm, ett mentalsjukhus i utkanten av Lund, tillfrågades. Klubben fick låna hundra uppsättningar säng, madrass, kudde och filt. Transporten utfördes av den i Lund välkända Stadsbudsföreningen No 2 till ett pris av 42 kronor.
Uppbärningen och packningen tog hela 18 timmar i anspråk och för det blev en Thorbjörn Larsson 90 riksdaler rikare. Under tiden slutförde MKVK sin del av förberedelserna.
Kvällen innan allt skulle börja ankom de första deltagarna och ett specialprogram för Radio Syd som sedan sändes från MKVK Night Club förbereddes.
På fredagen besöktes Radio Syd på sitt sändarfartyg i Öresund, polishuset och Köpenhamn, där Tuborgbryggeriet ärades med en visit.
Under gamman bildades så Tuborg DX-Club den 28 juni 1962. Det gick senare vilt till och under kvällen i Köpenhamn blev en finsk DX-are biten i armen – av en strippa. På lördagen besöktes Hörby Radiostation, man åt lunch på Bialitt gästgivaregård och spettkaksbageriet i Billinge besöktes.
och Hanus Weber Tjeckoslovakiens Radio. Foto DXCL arkiv
På kvällen inleddes DX-parlamentet och landskampspokalen överlämnades, med champagne, till vinnarna. Prisutdelning skedde också för SMs etapp 1, program från Polen och Amman avlyssnades, Arne Skoog berättade historier, film visades, vimplar tryckta för evenemanget auktionerades ut, tårta åts i kapp med
händerna på ryggen och stationsrepresentanterna Rita Sidorownin (Polkskie Radio) och Hans Weber (Radio Prag) talade om sina stationer. Söndagen blev mattare med avslutning av parlamentet och ett anförande av Ronald Green om SBC.
Arrangemanget hade samlat 150 deltagare och arrangerades i samarbete med DX-Club Lundensis. Nattaktiviteterna ägde rum på Vårboskolan i Arlöv, MKVK Night Club öppen mellan kl 24 till 06 på morgonen. Som ansvariga för den detaljen stod MKVKs egen ”Nattklubbsgeneral” Kjell Ekholm med sina medhjälpare Inger Gulich och May Hanzon.
Ur Åke Edens memoarer
”Liksom då det gällde utställningen lät DXCL sannerligen inte skämmas för sig. Vilken panggrej DX-parlamentet blev behöver jag inte närmare gå in på här. Klubben slet hårt, varje man gjorde sin plikt på ett sätt som skulle rört amiral Nelson till tårar. Klubben svetsades åter samman. Så löstes parlamentet åter upp och klubben gick i sommaride. Vår vän Bertil Nyström på Torna banken hade under tiden lämnat Lund för att bekläda en ny tjänst på annan ort. Vad som gläder mig är att klubben visade nog takt och tacksamhet mot en positiv och bussig själ, att han blev hedersmedlem i DXCL. Det hedrar klubben.”
DX-parlamentets ”teoretiske rådgivare” Lars-Erik Nygren fick under sommaren helt andra intressen, nu var det bilar och brudar som gällde. Lars-Erik besökte inte ens parlamentet och när sen skolan började svalnade DX-intesset för gott.
Klubben faller sönder
Ur årsberättelsen för 1962
”Nu tar ett mycket sorgligt kapitel i DXCL:s historia sin början. Av de nio som ville hjälpa till med DX-parlamentet visade det sig att endast ett fåtal ”hade tid”. Denna tendens att dra sig undan allt arbete bredde ut sig mer och mer.
Det egentliga problemet var möjligtvis, att flera av de drivande krafterna i DXCL med tiden fått sina efterlängtade sändarlicenser och blivit ”riktiga radioamatörer” som man uttryckte sig. Detta fenomen avspeglades också mycket tydligt i klubbtidningen där amatörradion tog över på DX-ingens bekostnad. Att arrangera och jobba för ett DX möte under sådana förhållande tärde hårt på krafterna och därmed kamratandan inom klubben. Till slut tröttnade så klubbens ordförande Bengt Löfberg på allt bråk och den ständiga dragkampen mellan DX-ing och amatörradio. Den 4 september 1962 lämnar han slutligen in
sin avskedsansökan till styrelsen för att sedan aldrig mer återvända till DX-Club Lundensis. Bengt Löfberg, Prästsonen från Veberöd började sin bana som Veberöd-sektionens upphovsman och ordförande den 14 september 1958, därefter blev han en flitig medarbetare i tidningen Lundensis, och slutligen DXCLs ordförande fram till sammanbrottet den 4 september 1962. Bengt Löfberg blev den som var med och planerade, och tillika genomförde två av klubbens genom tiderna allra största satsningar, först utställningen ”Framåt på fritid” 1961 och sedan det utifrån sett, mycket uppskattade och vida omtalade DX-Parlamentet 1962.”
DXCLs vice ordförande Bengt Montan, endast 14 år gammal fick ta över. Det blev tuffa tag direkt. Tillsammans med C G Sköldenberg, A Andersson, Ingemar Andersson, Kim Eggertsen och några andra togs ett par raska beslut. Först bestämdes att tidningen skulle upphöra, sedan fick Bengt Montan i uppdrag att göra ett frågeformulär för att efterhöra medlemmarnas åsikter och vad man ville göra med klubben.
Situationen blev än mer förvirrad och kulmen på allt elände nåddes den 23 september 1962 då ett klubbmöte beslutade att ”temporärt nedlägga klubben”. Halva årsavgiften, 3 kronor returnerades till var och en av samtliga 24 medlemmar. Per-Ingvar Linden fick mötets förtroende att som klubbens ”f d” kassör, förvalta klubbens återstående kapital om 485 kronor samt att hålla ett öga på klubbens alla tillhörigheter.
Ur Åke Edéns memoarer
”Så hör jag alldeles innan jag lämnar min tjänst som ungdomskonsulent för ett nytt jobb i Göteborg, smygande rykten som säger att klubben håller på att mista andan. Styrelsen har beslutat hoppa av. Jag beger mig ner till Sven Ljungstam som efterträtt Nyström. Den Torna Banken har då en alldeles särdeles förmåga att nosa upp trevliga och hjälpsamma konsulenter. Jag relaterade klubbens beryktade situation för honom och nämner kontraktet mellan klubb och bank. Detta i avsikten att sparka en smula på DXCL och få den att ägna sig åt annat än inre splittring. Sven hade inte sett kontraktet. Mitt exemplar rotades fram och med det placerat som ett slags litet testamente i Torna Banken kände jag mig trygg. Så reser jag min väg och fastnar igen hemma i mitt Göteborg.
Kort därefter meddelar Allians-Nytt att DXCL är nerlagd. Kan man då inte lita till något i den här världen. Ej ens till Torna Banken? Jo, min liv, som pågarna brukar uttrycka det, det kan man säkert. TORNA-GUBBEN Sven och hans bank är att lita på i alla väder.
Ett litet papper dyker upp som meddelar att Sven Ljungstam har blivit medlem i DXCL t o m styrelseledamot, nu skall Lundensis pressas igång och man ber mig som fördetting att pränta memoarer. Det passar väl rätt bra, då väl nu sista raden på min DX-historia på alla de sätt kan skrivas ned.
Åter har jag vandrat in i den enstöringstillvaro som DX-are som jag kom ur och som jag lik en annan Petrus i min studieplan förnekade.
f d ungdomskonsulent i Lund, Åke Eden”
DXCL pressas igång
Dragkampen mellan DX-ing och amatörradion var över. Amatörradion hade vunnit och i början av 1963 bestämde man sig för att åter dra igång klubben. Till ny styrelse valdes ordförande Bengt Monta’n, vice ordförande Sven Ljungstam, sekreterare May Hanzon, kassör Ingemar Andersson och till övrig ledamot Lars Stenkil. Klubblokalen på Lilla fiskaregatan 1A döptes till ”kanslit” och skulle invigas med pompa och ståt den 17 mars. Fest och dans stod på programmet. Alla besökare skulle få presenter. Helt gratis medlemsskap i klubben utlovades.
Ur Tidningen Lundensis under året 1963
”I samband med aktiviteten ”Vår Fri Kul” och skoltävlingen ”Vi som vet mest” den 30 april ansvarade DXCL för ljudanläggningen. Några av klubbens förmågor deltog också i frågetävlingen och blev vinnare.”
Invignings- och jubileumsmöte
Den 11 maj kl 19.00 var det så äntligen dags för femårsjubileum och officiell invigning av den nyrestau-rerade lokalen. Lokalen utökades tillfälligt för att kunna ta emot hundratalet gäster. Särskilt upptryckta inbjudningskort skickades ut till press, hedersmedlemmar samt Tornabankens direktion. För invignings-talet stod DXCLs vice ordförande, tillika Tornabankens konsulent Sven O Ljungstam. Vid pressvisningen demonstrerades amatörradiostationen som Lars Stenkil, SM7AIH ställt till klubbens förfogande.
Invigningstalet
”Vi lever sannerligen i en tid fylld av expansion och utveckling. Överallt ser vi exempel på detta; den tekniska utvecklingen inom industri, bilism och TV, samhällets utbyggnad på bostadsmarknaden med alltfler tätorter av egnahemstyp, tendenser till samgående och en intensivare samverkan mellan olika enheter inom näringslivet och med ständiga nyhetsimpulser via press, radio och TV. Nå, kan man tala om utveckling inom föreningslivet, på hobbyns område eller för den enskildes fritidsintressen? Säkerligen kan man det – men man måste fälla ett dylikt uttalande mot bakgrunden av vad som sker i sin helhet. För DX Club Lundensis, som i år firar sitt första egentliga historiska jubileum – klubbens femåriga existens, gäller som för alla andra sammanslutningar att inrikta sig och verksamheten efter rådande omständigheter. Och gärna med siktet inställt på vad som kan hända i morgon. Det fordras en uppslutning kring en idé, om den skall kunna föras vidare. Det fordras medlemmars samlade insatser och intresse om en förening skall bli det man önskar helst av allt – en intresseorganisation för den ideella fritidsutveckling Du helst sysslar med – DX-ing. Helt naturligt måste man ibland stanna upp och låta eftertanken få komma till tals. Stundom kan en förening eller sammanslutning då och då nödgas göra en viss omdisposition i ett eller annat avseende. Det gäller att följa med utvecklingen och låta föreningens och den enskilde medlemmens intressen stå i förgrunden. DX Club Lundensis lever vidare. Våra intressen och vår förenings intensitet skall vidareutvecklas i än högre grad både i dag – och i morgon.
Sven O Ljungstam”
Ökande aktivitet
Redan dagen efter den stora invigningen hölls ett informationsmöte för nytillkomna medlemmar.
I klubblokalen demonstrerade Jan Sköldenberg SM7DGA och Lars Stenkil SM7AIH DX-ing och amatörradio både på kortvåg och 2 meter. Klubben anordnade under våren s k DX-skyltningar, bl a i Tornabankens många fönster, i Stadsbiblioteket och hos några av stadens bokhandlare. Erland Belrup SM7COS ansvarade tillsammans med Lars för teknikkurserna i Torna banken och i ABFs lokaler på Magle Stora Kyrkogata Jan SM7DGA med telegrafikursen.
”Den 7 juli anordnade MKVK i Malmö en DX-resa till Prag. Tidigt på morgonen samlades 23 blyga och försagda nordiska DX-are på Malmö Centralstation.
DXCL representerades av Lars Stenkil och Kim Eggertsen. Färden till Prag skulle gå via Berlin och Östtyskland. Redan efter en stund på tåget försvann blygheten då Lars Stenkil berättade några av sina pikanta historier om Katten Fia.
Stämningen steg efterhand och det var en vilt stojande grupp som anlände till Ostbanhof i Berlin för tågbyte till Prag. Efter ytterligare åtta timmars skakande tågfärd var man framme för att inkvarteras och matas med lunch. Det blev åtskilliga besök på sändar- och lyssnarstationer, amatörradioklubbar och glasbruk. Också stadens 300 nattklubbar skulle hinnas med.
Dagen därpå gick färden vidare till Tatrabergen. Soluppgången klockan två på morgonen beskådades. I Tatra inleddes också ”Pivopimplandet” Bland de bättre resultaten omnämns Lars 5.5 liter 12% öl under en kväll. Efter behövlig vila på rekreationshemmet i Tatrabergen bar det av mot Prag igen. Förmiddagen gick mest åt att vandra runt i Pragradions korridorer. Våning upp och våning ner.
På eftermiddagen bandades två radioprogram som senare skulle sändas av Radio Prags svenska redaktion. Programledare var Hasse Weber och alla 23, från finländske Tosso till blyge Kim från Lund fick göra sina röster hörda i etern. Så var det dags för hemfärd, för de sista pengarna köptes kristallsaker, grammofonskivor och minnessaker. En av grabbarna köpte t o m en hel låda Pivoöl att ta med hem till Lund.”
Sommarlov från skolan
Under sommarmånaderna minskade radiolyssnandet. Besöken på ”klubbkansliet” var dock många. Att det ibland handlade om annat än radio skvallrar gästboken om. I gästboken skriver pojkar och flickor med vingliga handstilar, ibland över flera sidor. Det föddes uttryck som; – Kupa er gubbar. Siv vilka fjädrar. Fullt spjut sade balubas, sen gick han. Tuttans biscuit, smakar gott även i munnen. Allt hämtat från ”Styrelsens särskilda ordbok”
Inför hösten
”Efter en verklig sommar med allt vad det kan innebära av saltstänk, sol, friska vindar, nöjesresor och mycket mera, närmar vi oss nu i rask takt höstdagjämningen.
Antingen vi återvänder för studier vid gymnasier och fackskolor eller till en mer eller mindre inrutad arbetsrythm på jobbet, så har vi ett gemensamt: DXCL. Under de fem -drygt- som DXCL existerat har mycket hänt på vår hobbys område. För klubbens del har det varit en form av den s k förenings-konjukturen. Ibland har det varit en verklig down-period, men så har någon av de stora förespråkarna fattat rodret och fått verksamheten på rätt köl igen.
I dag – och inför höstsesongen 63 – är vår anrika DX-klubb en solid sammanslutning på över 100 medlemmar och med en fast förankring här i Lund. Våra studier och vårt arbete tar största delen av vår tid i anspråk, men vår hobby och vår egen DX-Club Lundensis har också sin givna plats i en hektisk vardag.
Sven O Ljungstam”
Staffanstorps DX-klubb blir medlem i DXCL och går ur igen
DX-Club Staffis bildades den 2 mars 1963 av fem unga pojkar som ville pröva på DX-ing. De höll till i en skolsal på Enhetsskolan. En egen tidning var något som varje DX-klubb med självaktning måste ha. Snart nog kom första numret av den stencilerade bulletinen ut. Två veckor senare kom nummer två. Snabbt ökade medlemsantalet till sju och detta ingav de i styrelsen förhoppningar om en ännu bättre och tjockare tidning. Det blev sommarlov och all aktivitet stannade av. Det blev inget mer av varken tidning eller klubbverksamhet.
I början av augusti blir DX-klubb Staffis ordförande Kjell Grahn kontaktad av DX-Club Lundensis. Staffis erbjuds anslutning till DXCL, och en egen sida i DXCLs tidning. Kjell accepterar erbjudandet och DX-klubb Staffis blir således en sektion till DXCL.
Staffis styrelse bestod av ordf Kjell Grahn v ordf Roger Söderkvist, sekr Gert Nilsson och kassören Göran Nilsson. Samarbetet blev dock kort. Efter bara någon månad lämnade DX-klubb Staffis DXCL. Precis som DXCL erfarit själv flera gånger tidigare ville Staffis verka fritt och inte styras av andras viljor.
DX-alliansen
Ett annat problem som engarerade DXCL var DX-Alliansen. Missnöjet ökade allt mer och den 1 augusti 1963 lämnade klubben DX-Alliansen med motiveringen: Värdet av samarbetet lika med noll, betald avgift därför onödig utgift. I stället påbörjades ett samarbete med Åke Eden som då jobbade för Barnavårds-nämdens fritidsbyrå i Göteborg. Projektet gällde att försöka återuppliva Göteborgs DX-klubb. Detta lyckades. Klubben kom igång, och inom kort grundades också Västsveriges DX-förbund, en samman-slutning av några lokala DX-klubbar i den västra regionen av Sverige.
Aktiv klubb
Allt sedan nystarten av DXCL hade det funnits två starka viljeriktningar i klubben. DX-ing och amatörradio. DX-arna blev en efter en radioamatörer och tappade intresset för DX-ing. Under hösten var det dags för ännu ett stormöte. Man planerade tävlingar, bildvisningar och t o m nattklubbsjippon. Klubben utrustades i slutet av året med en ny klubbsändare. Aktiviteten ökade. Klubbtidningens 32 sidor var sprängfyllda med information men många av DX-tipsen var gamla och inaktuella när tidningen väl kom ut. Problemet löstes elegant av Bengt Almqvist och Lars Stenkil som med hjälp av Joakim Eggertsen och Carl Åkerberg startade en nyhetsbulletin, DX-news med rykande färsk information om de senaste DX nyheterna.
Innehållet bestod av långa listor med stationer, tider och frekvenser både för hörda rundradiostationer och radioamatörer. Bulletinen var på fyra tätskrivna A4 sidor och gavs ut var 14:e dag.
Verksamhetsåret 1963 kom att bli ett av klubbens aktivaste år, fullt med nyheter och nya rekord. Medlemsantalet toppade med fantastiska 170 vid årets slut. Klubbtidningen gavs ut med fyra nummer med totalupplagan av 1800 ex. Bengt Almqvists DX-news gavs ut i 800 exemplar fördelade på 4 nummer. DX-news var ett friskt projekt, men redan efter först numret klagade redaktionen på de lata bidragsgivarna. Endast fyra bidrag hade nämligen kommit in. I det fjärde numret och som kom att bli det sista skriver vice redaktören Lars Stenkil: Ja, det kanske inte blir så många nummer till, om intresset för bulletinen inte ökas. Klubbstyrelsen har låtit mig veta, att mitt anslag blir indraget, om inte medlemmarna och prenumeranterna behagar betala sin femma före den 15 februari 1964.
Kris i klubben
På DXCLs årsmöte den 23 februari 1964 beslutades att ändra huvudverksamheten till amatörradio då endast tre DX- are fanns kvar i klubben.
Både klubbtidningen och DX-news skulle upphöra. Lars Stenkil som länge värnat om DX-ing fick inte längre rätt att representera DXCL i någon som helst fråga. Den allt mer öppna konflikten mellan DX-arna och amatörerna fortsatte ännu en tid. DX-arnas tidningar revs sönder, böcker revs ner och grejor slängdes omkring i lokalen.
Ur gästboken den 3/5 1964
”Var här uppe och ”kollade” läget på middagen. Vad är det för ”förstörelselust” som härskar hos vissa personer. Att Herr Stenkil inte är önskvärd inom DXCL, det vet vi ju, men varför taga till med svordomar.
Ta det lugnt, Mr Stenkil kommer nog inte att visa sig på lokalen. Angående sönderrivna och kastade tidningar bedjer jag att få protestera på det skarpaste. Varför skulle inte DX-intresserade få en chans att ha någon lektyr även om klubbens intresse är inriktat på amatörradio. Det är med något dyster uppsyn jag ser hur somliga farit fram inom DXCLs lokal. Tag det bara lugnt och hetsa inte upp er alltför mycket.
Kom ihåg, den som fördärvar något i fortsättningen skall få med mig och göra.
73 de Jan,
SM7DGA
ordf i DXCL.”
Några dagar senare byttes låset till lokalen och all verksamhet kretsade nu kring amatörradio.
DX-CLUB LUNDENSIS UPPHÖR
NYA STADGAR ANTAS
NY STYRELSE TILLSÄTTS
HAM-CLUB LUNDENSIS BILDAS
Årsmötet kom inte att avhållas förrän den 26 september 1965. Namnbytet till Ham-Club Lundensis, (HCL) beslutades enhälligt. Klubben fick nya stadgar, den avgående styrelsen beviljades ansvarsfrihet och till ny styrelse för HCL valdes;
Ordförande Jan Bergsten SM7BFM
v ordförande Jan Sköldenberg SM7DGA
Sekreterare Carl Åkerberg SM7DTU
Kassör Bengt Almquist SM7CPH
Lokalfogde Lennart Persson –
Suppleant Jens Persson SM7AFV
—————————————————————-
Del 2 i denna berättelse – när och om den skrivs – kommer att handla om hur klubben därefter helt kom att fokusera på amatörradio med sin absoluta storhetstid i slutet av 70-talet. Under några år toppade medlemsantalet till 126 medlemmar. Medlemmar besökte lokalen varje dag hela året för att köra radio, träffas, fika och förbättra antennerna. En julafton byggdes fikarummet om och försågs med fasta soffor med mjuka dynor. På nyårsafton många år i följd avhölls nyårsfester vilka kunde gå livligt till. Medelåldern bland de aktiva medlemmarna var ju bara kring 16-18 år.