När klubben bildades som DX-Club Lundensis (DXCL) i februari 1958 träffades man i Lars Erik Nygrens källare på Merkuriusgatan 16 i Lund.
Lars Eriks källare började bli allt för trång för den snabbt ökande medlemsskaran.
Parkskolan
Under hösten 1958 när medlemsantalet närmade sig 20 hölls de större mötena på Parkskolan, som ligger i hörnet av Nygatan och Grönevägen vid Stadsparkens norra entré.
Merkuriusgatan 16 förblev klubbens högkvarter för styrelsemöten och var dessutom DXCLs officiella postadress.
Kort därefter fick DXCL genom Ungdomsstyrelsen och Tornabankens försorg disponera ett litet rum på Lilla Fiskaregatan 1 A in på gården. En vanlig rundradiomottagare för LV, MV och KV med en enkel trådantenn användes för DX-ing.
Lilla Fiskaregatan 1 med den anrika bokhandeln Gleerups anno 1891. Den stora porten in till gårdshuset med adress Lilla Fiskaregatan 1A där DXCL hade sitt lilla krypin kan skymtas längst till höger i bilden. De första åren på 60-talet ägnades allt mer åt amatörradio i takt med att fler av medlemmarna fick sina amatörradiocertifikat.
Börje SM7CFP, Bengt SM7DMK och Jan SM7BFM
Någon särskild klubbsignal fanns inte utan man använde sina personliga anropssignaler. (Klubben fick sin nuvarande signal SK7CE först 1970)
År 1965 ombildades DXCL till Ham-Club Lundensis (HCL) med fokus på amatörradio då det bara fanns tre DX-lyssnare kvar i klubben.
Antennmöjligheterna mitt i stan var begränsade med en W3DZZ flerbandsdipol över gården . För 2 m användes en 8 över 8 elements ”Skeleton Slot Beam” med rotor monterad på en skorsten i en angränsande fastighet. Mer än 50 m RG8 krävdes för att nå dit.
Fotot av lokalen på Lilla Fiskaregatan 1A är taget i samband med förberedelserna inför Lund 950 år evenemanget 1970
Fotot av lokalen på Lilla Fiskaregatan 1A är taget i samband med förberedelserna inför Lund 950 år evenemanget 1970
Lokalen i gårdshuset Lilla Fiskaregatan 1A var vid tillträdet ett dragit vindsutrymme men kom efter renovering med isolerande träfiberskivor och målning att fungera som mötes- och kurslokal. Lokalen lämnades 1971.
I slutet av 60-talet bestod radiostationen av en hembyggd kristallstyrd 10 W sändare för 2 m och för kortvåg en kristallstyrd telegrafisändare med 2 st EL84. Effekt 10 W DC input. Mottagaren var en Hallicrafters med konverter för 2 m.
Nästa flytt 1970 gick till Fritidsgården på Linero som var inrymd i en enplansvilla som stått oanvänd en längre tid. Huset klätt med Eternitplattor på tak och ytterväggar hade byggts 1955-56 av Statens Forskningsanstalt för lantmannabyggnader som utställningshus för lantarbetare.
Två små rum med gemensamt vardagsrum och pentry samt några mindre rum för förvaring. HCL fick disponera ett av rummen och gemensamhetsutrymmena. Antennerna för både KV och 2 m flyttades dit från Lilla Fiskaregatan och monterades på ett ca 6 m långt järnrör förankrat i den östra gaveln (till höger i bild)
Flygfoto från slutet av 60-talet. När HCL flyttade till utställningshuset 1970 hade schaktarbetena för de första villorna på Linero precis påbörjats. Dessa byggdes färdiga 1971-72. Därefter fortsatte arbetet tills all jordbruksmark i området var bebyggd. Bland det sista som byggdes var en idrottsanläggning, Vikingahallen med flera fotbolls- och tennisbanor, asfalterade parkeringsytor samt den nya fritidsgården. Allt detta omedelbart öster om Linerogården där klubben fanns mellan 1971-1981 innan gården skulle rivas. Parken kom trots allt att bevaras och finns kvar än idag som rekreationsområde. Där Linerogården en gång låg finns nu bara en stor gräsbeväxt jordhög, kanske som någon sorts minnesmärke över en svunnen tid.
Kenneth SM7DXX
En ganska stor radiostation med någon sorts Geloso SSB-sändare som en medlem lånat ut, Jonson Viking Ranger II, Drake 2B och längst till höger den ursprungliga hembyggda 10 W AM/FM/CW-sändaren för 2 m. Den gamla lokalen på Lilla Fiskaregatan kunde behållas en tid och fungerade med sitt centrala läge utmärkt för certifikatskurserna.
Under hösten 1971 flyttade klubben igen, denna gång bara några hundra meter söderut till Linerogården som nu skulle bli Linero Fritidsgård. HCL fick disponera övervåningen i ett annex (ej med på bilden ovan). Två små rum och en mycket brant trappa. Nedre våningen stod tom och kom flera år senare att inredas till snickarverkstad för fritidsgårdens ungdomar. Det yttre rummet på ovanvåningen var delvis oisolerat vid inflyttningen men det inre rummet som blev radiorum var i bättre skick.
Anders SM7ECM och Bengt SM7EQL
En 8 m lång telefonstolpe hade anskaffats som mast till en hembyggd 2 elements QUAD-antenn för 20, 15 och 10 m. Skeleton Slot-beamen för 2 m kom för tredje gången till nytta igen.
Bengt SM7EQL i telefonstolpen, Roland SM7FKR lutande mot skorstenen och Anders SM7ECM vid bilen.
Getstallet till vänster och annexet till höger där HCL disponerade ovanvåningen.
Klubblokalen var belägen på en av Lunds absolut högsta punkter med fri utsikt utöver hela Malmö och vid klart väder ända till Köpenhamn i väster. Dessa förutsättningar blev starten till klubbens storhetstid när det gällde aktiviteten på radio, tester, möten och en mycket omfattande kursverksamhet två dagar i veckan.
Från vänster Kaj SM7EWE, okänd och Kjell SM7DZZ
Fikarummet som var delvis oisolerat renoverades och snyggades till. En mindre ”bardisk” spikades ihop och försågs med krokar för 20 stycken ölsejdlar med påskrivna anropssignaler för stamgästerna.
I kylskåpet fanns läsk och mellanöl. Melitta kaffekokare, en liten kokplatta och en köksradio Telefunken Jubilate för LV, MV, KV och FM. Belysningen över bardisken utgjordes av ölburkar som försetts med små glödlampor. De fasta sofforna av spånplatta med mjuka dynor sågades till en julafton.
Radiostationen med Johnson Viking Valiant och Drake 2 B som den såg ut 1973.
Under våren 1973 tog funderingarna på att skaffa en bättre mast än telefonstolpen fart.
En lämplig fackverksmast i form av ett antal 1,5 m långa stålsektioner avsedda för bygghissar fanns till salu för 450 kr. Sektionerna var rostiga och behövde slipas och målas om. Det var ett stort projekt för klubben och ekonomin var inte heller den bästa.
Quad-antennen på telefonstolpen hade blåst sönder efter en höststorm och monterats ner. Även GP-antennen för 40 m på skorstenen var skadad. En inlånad 12 AVQ monterades som en tills vidare lösning.
Arbetsprogrammet för hösten 1974 handlade om mastbygget som nu blivit allt mer akut. En av medlemmarna utförde hållfasthetsberäkningar på ”bygghissmasten” som fortfarande fanns till salu. Konklusionen var att fundamentet för en ostagad mast med antenner skulle få sådana dimensioner att det i det närmaste skulle vara ogenomförbart för en rimlig kostnad. Nya beräkningar med en stagad mast gjordes och som visade ett mer positivt utfall med mindre betong och arbete.
Våren 1975 ägnades åt att handgräva för fundamentet, formnings- och armeringsarbeten och gjutning. De mekaniska detaljerna som behövdes, tillverkades i en mekanisk verkstad tillhörande Lunds Tekniska Högskola till en ringa kostnad för materialet.
Framåt sommaren blev det dags för mastresning. Mastdelarna hissades upp en efter en med hjälp av en
s k Gin Pole och bultades ihop. En 3 elements Classic 33 KV-Yagi hade köpts in tidigare under våren och monterades på 16,5 m höjd. Rotorn en HAM-M placerades på en platta en bit ner i masten och försågs med stödlager.
I början av sommaren 1975 kompletterades masten med klubbens gamla Skeleton Slot Beamen i toppen av masten och en Yagi för 70 cm.
Under hösten 1975 inköptes en komplett Drake C-line bestående av R4C mottagare, T4XC sändare, PS4 nätdel och MS4 högtalare av PK Electronics för totalt 6247 kr. Ett hembyggt slutsteg för 2 m med QQE06/40 köptes av en medlem för 350 kr.
För 2 m stationen skaffades en Drake R4B under sommaren 1976. Mottagaren användes tillsammans med en konverter med 28 MHz mellanfrekvens samt den hembyggda CW/SSB sändaren baserad på DJ9ZR konstruktion i UKW Berichte.
Konvertern med tillhörande antennreläer byggdes in i en gjuten låda försedd med värmeelement och var avsedd att monteras i masttoppen. Lådan gick under benämningen projekt Veronica.
Lagom till att allt var klart brann getstallet ner till grunden i september 1976. Branden som enligt Polisen var anlagd hade skadat samtliga kabler till antenner och rotor. Reperationskostnaden uppskattades till 1600 kr för nya kablar som snabbt kom på plats.
Derek SM7RN
Den hembyggd DJ9ZR sändaren orsakade dock splatter och efter div misslyckade försök att förbättra prestandan ersattes den 1976 med en Braun SE-400 transceiver. Slutsteget med QQE06/40 fungerade fint tillsammans med SE-400 transceivern och planerna på att bygga ett stort slutsteg för 2 m i kilowattklassen kom aldrig längre än att ett medlemsmöte beslutade att rörhållare skulle köpas in. Något som aldrig blev av.
Större antenner för 2 m hägrade. Projekt 77 startades våren 1977 med en omfattande arbetsplan.
Projektet presenterades på medlemsmötet i april 1977 som beslutade att det skulle genomföras trots en skral ekonomi. Projektet diskuterades livligt på de följande mötena. Ett tag övervägdes att skrota hela projektet. Medlemsmötet i september 1977 beslutade dock åter igen att projektet skulle genomföras men i takt med vad klubbens ekonomi klarade av. Tidigare under sommaren hade Viking Valianten, Drake R4B sålts till förmån för projektet. Mötet anslog dessutom 800 kr till projektet.
Under våren 1978 hade alla utrustningsdetjaler anskaffats. Fyra stycken 16 elements KLM-antenner för 2 m i H-konfiguration med ca 5 m avstånd mellan antennerna monterades ihop på marken. Hela stallaget hissades sedan upp i fackverksmasten med hjälp av linor, block och en bil med dragkrok som hissmaskineri. Ett komplicerat jobb men som lyckades utan några skador på antennen. En ny kraftigare rotor, effektfördelare och RG17 ingick också.
För kortvåg monterades en 3 elements Yagi först på skorstenen sedan på ett rör fäst vid gaveln. I de höga träden i parken bakom boningshuset hängdes dipoler för 80 och 40 m upp. Även en 1/4 vågs GP för 40 m fick plats på husets skorsten. Ett stort antal tester på både KV och 2 m avverkades med mycket goda resultat.
Aktiviteten på klubben ökade markant när stationen var klar. Medlemmar träffades i lokalen varje veckodag året om. Nya medlemmar tillkom i en strid ström. All time high inträffade under perioden 1977-78 med toppnoteringen 127 medlemmar. Månadsmötena kunde samla 20-35 personer och det lilla fikarummet med ett tiotal sittplatser i de fasta sofforna plus extra stolar och halva gänget i radiorummet blev för trångt. Att hålla föredrag så att alla såg och hörde var helt enkelt omöjligt.
Lösningen blev att under åren 1977-78 avhålla månadsmötena på Vikingaskolan ett stenkast från klubblokalen. Veckoträffarna samlade stadigt 10-15 man ganska jämt fördelade mellan radiorummet och fikarummet.
Hösten 1978 beslutades att inrätta en verkstadshörna med instrument och verktyg. Verkstaden kom snabbt på plats och klubben sprudlade av aktivitet i alla hörn. Nästa projekt skulle bli en storsatsning på 70 cm.
Lyckan blev dock kortvarig. Ovanvåningen på Linero Fritidsgård hade blivit utdömd av Fastighetsnämnden och fick inte längre användas för gårdens allt mer intensiva ungdomsverksamheter. Gårdsföreståndaren Anders Angel meddelade en dag att kommunen planerade att bygga en helt ny fritidsgård alldeles öster om den nuvarande och att Linerogården med vårt annex skulle jämnas med marken.
Beskedet slog ner som en bomb i klubben och plötsligt var framtiden osäker. Någon storsatsning på 70 cm kändes inte längre aktuell. Som alternativ undersöktes möjligheterna till portabelkörning från höjden vid Hardeberga stenbrott 5 km öster om klubben. Även andra lokaler som Fritidsförvaltningen tipsade om inspekterades men ingen var så bra som den nuvarande.
Ett antal portabeltester på 70 cm kördes från Hardeberga. Med fri sikt åt alla håll blev det skapliga resultat även om komforten i Volvo Herrgådsvagnen sittande i skräddarställning kunde ha varit bättre.
Kenneth SM7DXX och Bengt SM7EQL i Hardeberga 1 maj 1978
Radiostationen i bilen bestod av en FT7B tillsammans med transverter Microwave Modules MMT432/28 samt en hembyggd rotor med ett mindre men allt för tungt ankarspel försett med en 12 V DC-motor som rotor.
Aktiviteten i klubblokalen avtog även om rivningen inte var aktuell på något år. HCL fick lov att vara kvar tills vidare men i princip utan uppsägningstid. Det normala underhållet av Fritidsgården upphörde. Några krossade fönster spikades igen efter ett inbrott och delar av fritidsverksamheten flyttades till andra lokaler.
När den nya fritidsgården var färdigbyggd och fritidsverksamheten flyttat dit stod Linerogården tom och öde. Det tog bara några veckor tills alla fönsterrutor krossats, dörrar och fönsterkarmar slagits sönder, en stor fin kakelugn monterats ner och forslats bort under natten. All inredning och möbler kastats ut i trädgården. Sen gick man lös på taket och lyckades riva ner det mesta inkl vindskuporna.
Klubbens lilla annex till höger i bild utsattes också för vandalerna. Fönstret i radiorummet krossades med en stor sten och fick spikas igen. Dörren bröts upp. Kylskåpet tömdes och kaffekassan länsades. Dock skonades radioutrustningen och utöver det krossade fönstret så var allt i lokalen oskadat. Veckomötena fortsatte men med färre besökare. På gården stod ett uppeldat bilvrak.
Lunds Fastighetsförvaltning spikade igen dörrar och fönster flera gånger men det hindrade inte vandaliseringen som till slut blev så akut att fastigheten utgjorde fara för liv och lem och spärrades av med klent staket – som även det vandaliserades på nolltid.
Ungdomarna och boende runt omkring hade protesterat vid flera tillfällen sedan rivningsplanerna blev kända. De ville ha kvar sin gamla gård med den fantastiska parken som bortsett skicket var mycket trivsam med sina många slitna rum, knarrande trappor och skrymslen uppe på vinden. Det fanns även en stor lada och getstall på gården. De nya lokalerna var sterila och påminde mer om en skola.
Erik SM7FUE vid QSL-facken som monterats ner
I mars 1980 gjordes ett försök att bränna ner huset. Torra julgranar hade släpats in i ”Kaninrummet” på bottenvåningen under klubblokalen. Elden hade dock självslocknat. HCL såg sig till slut tvingad att ge upp lokalen. Radiorummet tömdes på all utrustning som tills vidare skulle förvaras hos medlemmarna.
Hans SM7HPD lastar bilen för vidare transport till kokskällaren under Cinemabiografen där klubbens inventarier magasinerades i väntan på bättre tider
De mer skrymmande inventarierna som radiobordet, stolar och antennerna magasinerades i en källare under Cinema biografen. Senare under våren meddelades att HCL blivit uppsagda till den 31 dec 1980 för att huset skulle rivas. Masten fick stå kvar och togs ner och kördes till järnskroten av rivningsfirman.
Anders SM7ECM på stegen
Den grova matarkabeln till 2 m antennen drogs ut och rullades ihop.
Året var 1980 och en epok gick i graven.
Linerogården och annexet revs till slut och det enda som idag återstår av klubbens storhetstid är en gräsbevuxen jordhög. Till höger i bild syns den nuvarande fritidsgården som går under namnet Fritid Linero. Den parkliknande stora trädgården räddades dock från grävskopornas käftar och heter Tre Högars park.
HCL var nu helt utan lokal för första gången i klubbens historia. HCL gick under hela 1980 på sparlåga.
Veckoträffarna hölls ”hemma hos” och under en kort period på Café Sparta på Tuna. En avskild del av cafet fick disponeras mot att fika köptes. Bara ett fåtal medlemmar mötte upp och lokalproblemet blev allt mer belastande. All verksamhet stod nu still och medlemsantalet minskade snabbt.
Fritidsförvaltningen som under flera år hade bearbetats regelbundet med tjat och böner erbjöd i januari 1981 en ersättningslokal på Råbytorp en bit österut mot Dalby. Det var en friliggande stor gård som skulle delas med tre andra föreningar. Hyran var dock högre än vad HCL skulle klara av. Dessutom ingick skötsel av den stora trädgården och visst underhåll av fastigheten. Antennmöjligheterna var mycket goda och det fanns massor av plats.
Bara en vecka senare i januari 1981 kom nästa erbjudande. Några lärare, Karl-Erik SM7FQH och Jan SM7ESE tillika medlemmar i HCL hade några år tidigare startat en amatörradioklubb, SK7LP på Polhemskolan. Verksamheten hade av olika anledningar inte kommit igång. HCL erbjöds att dela lokal med klubben mot att vi monterade upp radiostationen som magasinerats sedan flytten från Linero.
Dessa två alternativ presenterades på HCL medlemsmöte den 19 januari 1981. Mötet beslutade med stor majoritet att satsa på Polhemskolan. Kontraktet blev klart den 3 februari. Radiostationen kopplades upp provisoriskt eftersom skolan aviserats att lokalerna skulle helrenoveras under året. Senare lämnades besked om att temporärt flytta utrustningen till en annan byggnad och att renoveringen skulle starta i januari 1982.
Verksamheten med såväl radiokörning som byggkvällar och certifikatskurserna kom snabbt igång och förutom klubblokalen så disponerades ett elevrum där det fanns möjlighet att bedriva kurser och fika.
Renoveringen drog dock ut på tiden och blev inte klar förrän augusti 1983. Lokalen var nu i toppskick med flera eluttag på väggen där radiobordet som tagits med från Linero skulle monteras upp.
Bengt SM7EQL och Jan SM7ESE monterar radiobordet
Bordet passade bra efter att ha kapats av c a 1 meter. En mycket fin och väl fungerande station kom på plats. På skolan fanns redan en 3 elements KV-Yagi och antenner för 2 m uppsatt på den höga huvudbyggnadens tak. Stationen användes ibland under skoltid och med signalen SK7LP.
3 ele Yagi-antennen för 20, 15 och 10 m satt på en beskedlig höjd på den gamla skolbyggnaden och fungerade bra. För 2 m fanns även en 10 ele kryss-Yagi.
Erik SM7FUE, Jan-Ingvar SM7OHL (med ryggen mot kameran), Roger SM7UYJ, Ulf SM7OEL och
Göran SM7IYM
Klubbverksamheten på Polhemskolan fungerade fint under resten av året fram till i maj 1984 då skolan meddelade att lokalen behövdes för skolans egen verksamhet. Både skolans radioklubb SK7LP och HCL blev uppsagda med kort varsel. HCL var åter hemlös.
Utrustningen monterades ner liksom efter flytten från Linero några år tidigare. Det mesta magasinerades åter igen i källaren under Cinema biografen. Några av radioapparaterna lånades ut till medlemmarna. En del bord och stolar från Linero slängdes och annat såldes.
Polhemskolan erbjöd klubben att nyttja ett grupprum om 12 m2 med 8 sittplatser. Erbjudandet avböjdes.
Mötena var sporadiska ”hemma hos” och på olika ställen. Under hösten 1984 användes studiecirkelrummet på Lunds Stadsbibliotek. Några gånger anordnades föredrag och då lånades större lokaler.
Som tidigare påmindes Fritidsförvaltningen med jämna mellanrum om klubbens situation. I maj 1985 erbjöds ett mindre rum på med ett bord och tiotalet stolar på förvaltningens kansli – Svarvarestugan – Lilla Tvärgatan centralt i Lund. Rummet skulle delas med ett antal andra föreningar på olika veckodagar. Kostnaden var överkomlig men att sätta upp radiobord för radioutrustningen var inte möjligt. Ett mindre låsbart förvaringsskåp fanns dock.
Efter en tid fick HCL möjlighet att hyra rummet och tillstånd att sätta upp antenner på en skorsten på baksidan av fastigheten. En 12AVQ för 20, 15 och 10 m monterades samt en 4 ele Yagi med rotor för 2 m. Kruxet var bara att de omgivande husen i alla väderstreck var flera våningar högre. På 2 m hördes inte mycket men kortvåg fungerade ganska bra.
Rummet inreddes med en del av klubbens bibliotek, en liten bygghörna med instrument och verktyg samt ett litet radiobord. Ett och annat hembygge kom till och aktiviteten var svagt ökande med stigande medlemsantal. Hyran ökade stegvis och när 8000 kr per år skulle bli 12000 kr fanns inget annat att göra än att säga upp kontraktet och bereda oss på ännu en runda med magasinering och café träffar.
Den 31 dec 1990 lämnades lokalen. Fritidsnämnden erbjöd dock ett studierum utan kostnad som utnyttjades en tid primärt för kursverksamheten.
Under senhösten 1991 kom ett erbjudande från den nya fritidsgården på Linero om att nyttja en lokal där. Några veckoträffar avhölls där men eftersom det var inne på fritidsgården så var det för mycket tjo och tjim. Möjligen skulle det gå att få upp antenner och kanske någon form av radioskåp som kunde öppnas vid behov. Försöket blev en flopp som det står i verksamhetsberättelsen för 1991.
Som en blixt från klar himmel i början av 1992 dök en möjlighet upp att flytta in i den f d lärarbostaden till Lackalänga skola. Ovanvåningen fick inte längre användas för skolverksamhet p g a en för brant trappa och andra saker som gjorde lokalen olämplig för barn. Läget ute i en liten by på landet ca en mil norr om Lund var ganska bra radiomässigt men det fanns farhågor för att det skulle vara svårt för medlemmar utan bil att ta sig dit. Bussförbindelserna kvällstid från Lund var begränsade och missade man sista bussen hem väntade en lång vandring.
Budet antogs och HCL fick tillträde till de nya lokalerna som i mångt och mycket var en kopia av annexet på Linero Fritidsgård Ovanvåningen i ett litet fristående hus med skorsten. En brant livsfarlig trappa, två slitna rum med en farstu i uselt skick. Stort behov av målning och uppsnyggning med andra ord.
Mats SM7PKK
Några av medlemmarna tog tag i målningsarbetena medan andra satte upp antenner och byggde radiobord. I stort sett all utrustning som hade använts på Linero och Polhemskolan kom till användning och kopplades upp igen.
Den nya lokalen invigdes den 26 mars 1992 och även om allt inte var helt färdigt så gick lokalerna att använda.
Kenneth SM7DXX i CQWW testen
HCL satsade på Multi Multi klassen i CQWW testen med fem kompletta stationer med slutsteg. Radiorummet inreddes för tre stationsplatser med avskärmande mellanväggar. Alla utrymmen i lokalen utnyttjades.
Håkan SM7SGI i CQWW testen
Skolgården och fotbollsplanen bakom skolan var stor nog att rymma en kvartvågs GP för 80 m med upphöjda radialer och matningspunkten 6 m över marken. För 160 m användes en L-antenn som hissats upp i det högsta trädet mitt på skolgården. Även på 40 m monterades en GP ca 6 m över marken.
Utöver klubbens ordinarie 3 ele Yagi sattes ytterligare en 3 ele Yagi försedd med rotor upp på en stagad stege som mast. För 10 användes en 2 ele Quad på en mindre mast. Några aktiva antenner placerades ett par hundra meter bort och användes för att jaga multiplar utan att de andra sändarna störde mottagningen. Dessa storsatsningar genomfördes ett par gånger under 1993-94.
Erik SM7FUE, Christian SM7DKN och Anders SM7ECM vid Nera fartygssändarna
Några år senare fick klubben två stycken Nera 1,5 kW fartygssändare komplett med alla enheter som behövdes inkl mottagare. Apparaturen hämtades av Jan-Ingvar SM7OHL och Bengt SM7EQL på Götavarvet i Göteborg där fartyget låg för total ombyggnad och modernisering.
En av sändarna driftsattes ganska omgående för att användas på 80 m i samband med tester som vid tiden intresserade många av medlemmarna.
Till klubbens traditionella Lucia-möte 2007 bjöds Kjell Ekholm SM7TE in. Kjell var den som startade MKVKs Lundasektion där några av de mest driftiga medlemmarna sedan avsatte den dåvarande sektionsstyrelsen och tillsatte en egen lokal styrelse som beslutade att bilda DX-Club Lundensis (DXCL) som lokalklubb1958 och som 1965 bytte namn till Ham-Club Lundensis (HCL). Då 1958 protesterade Kjell men tiden läker alla sår.
Kjell fick äran att köra några förbindelser med fartygssändaren som då var i full drift och fungerade perfekt.
Roland SM7FKR
Att baxa upp de två meter höga och mycket tunga fartygssändarna för den branta trappan var en prövning men alla var unga och starka på den tiden.
Radioborden och radioapparaterna har ändrats om många gånger under de 30 år klubben huserat i Lackalänga. Drake C-linen och SB-200 slutsteget såldes billigt för att köpa någon mer modern transceiver som sedan byttes till nuvarande IC-756-PROIII. Den fina 2 m transceivern Braun SE-400 inköpt 1976 slumpades bort för 500 kr av någon märklig anledning. Även på 2 m har utrustningen varierat över tid.
Både Lackalänga skola och Kävlinge Kommun har varit tillmötesgående och inga klagomål har noterats trots alla antenntrådar som går kors och tvärs över området. En 12 m hög Vårgårdamast placerades i trädgården, stagades och i den monterades en 3 elements KV Yagi samt antenner för 2 m. Antenner har satts upp och tagits ner, blåst sönder och reparerats. Många olika varianter har provats.
I takt med att medelåldern i klubben ökar och intresset för amatörradio bland de unga minskar så är läget på landet bortom civilisationen inte längre ett problem. De flesta är pensionärer och bilburna.
I skrivande stund, maj 2022, har HCL fortfarande kvar lokalen i Lackalänga skola och hoppas att få behålla den ett bra tag framöver. Över 30 år i samma hus är inte fy skam med tanke på alla flyttningar hit och dit klubben och dess medlemmar utsatts för under årens lopp.
@
OBS! Denna sida är fortfarande under uppbyggnad och kommer att kompletteras med fler bilder och mer information allt eftersom arkiven gås igenom och pusselbitarna – vad hände när och var – läggs på plats. Det finns mycket råmaterial sparat i både klubbens och mitt eget arkiv men tyvärr saknas årtal m m på många bilder och även dokument.
Dock är protokollserierna för styrelse- och medlemsmöten i stort sett kompletta för hela perioden 1958-2022. Några enstaka protokoll tycks saknas under de åren klubbaktiviteten stannat av.
/Bengt SM7EQL
